Enligt vittnesmål från en överlevande lämnade två gummibåtar Libyens kust tidigt på morgonen den 1 september. I varje båt fanns fler än 160 människor från länder som Sudan, Mali, Kamerun, Ghana, Libyen, Algeriet och Egypten.

”Den andra båtens motor gick sönder. Men vår båt fortsatte. Omkring klockan ett på natten började vår gummibåt läcka luft. Vi var 165 vuxna och 20 barn ombord. Vid den tidpunkten visade satellittelefonen att vi inte var långt ifrån Maltas kust. Vi kontaktade italienska kustbevakningen och bad om hjälp eftersom människor hade hamnat i vattnet. De sa att någon skulle komma. Men båten började sjunka. Vi kunde inte simma och nästan ingen hade flytväst. De som kunde hålla sig kvar i den förlista båten överlevde. Senare kom ett europeiskt räddningsflygplan och slängde räddningsflottar åt oss. Men alla var redan i vattnet, båten hade redan sjunkit. Ett par timmar senare kom ett till flygplan och kastade ut fler flottar. På vår båt överlevde endast 55 människor. Många dog, bland dem flera barn. De hade kunnat räddas om någon kommit tidigare. Över 20 barn dog, bland annat två 17 månader gamla tvillingar. Senare kom den libyska kustbevakningen och plockade upp de överlevande från den förlista båten och sedan den andra båten. De tog oss alla hit.”

Vårt team i Libyen har behandlat människor med kemiska brännskador orsakade av bensin som blandats med saltvatten.

– Vårt medicinska team arbetade i flera timmar med att vårda överlevande med allvarliga skador, säger Jai Franciscis, sjuksköterska som arbetar för Läkare Utan Gränser i Misrata. Vi behandlade 18 allvarliga fall, bland dem fanns nio personer som hade fått kemiska brännskador på 75 procent av kroppen.

De som räddats på Medelhavet togs till ett fångläger som kontrolleras av libyska myndigheter. Det är vanligt att människor som återförs till Libyen, efter att ha plockats upp från sjöodugliga båtar, tvingas tillbaka in i ett system av godtycklig fångenskap. Mellan januari och augusti i år har den EU-stödda libyska kustbevakningen fört tillbaka 13 185 flyktingar och migranter till Libyen.

Som en del av vårt arbete i fångläger i och runtomkring Khoms ger våra team medicinsk och uppföljande vård till människor som befinner sig där. Bland dem finns gravida kvinnor, barn och bebisar, samt människor med allvarliga medicinska åkommor och kemiska brännskador.

Sjuka och traumatiserade människor har inga alternativ

– Vi är extremt oroade för våra patienter. Hur kan de återhämta sig när de är inlåsta i en cell, under dåliga hygieniska förhållanden där de sover på filtar eller madrasser direkt på golvet. Flera har fruktansvärda smärtor efter brännskador och kan inte sitta eller gå, än mindre ligga på en tunn madrass, säger Jai Franciscis.

– Vi har börjat se patienter med allvarliga infektioner som till exempel lunginflammation. Detta till följd av att de har legat länge i vattnet. Utan tillgång till rent dricksvatten och mat har människor svårt att läka. Detta kan istället försena eller förvärra det medicinska tillståndet.

Många av de som överlevde den 2 september sörjer sina släktingar och vänner. Utöver den riskfyllda resan över havet har de nu ställts inför en annan traumatisk situation. Istället för att få det stöd de behöver arresteras flyktingar och migranter och blir inlåsta under hemska levnadsvillkor, utan grundläggande skydd, tillgång till rättskydd eller andra alternativ.

Dystra utsikter för inlåsta

Bland de människor som sitter inlåsta har Läkare Utan Gränser mött asylsökande och flyktingar som har registrerats eller erkänts av UNHCR i Libyen eller andra länder. Utsikterna för dessa människor ser särskilt dystra ut. UNHCR:s uppgift, det vill säga att leda evakueringarna från Libyen till Niger och vidarebosättning i ett tredjeland som följd av CNN:s publicering 2017, har legat nere under flera månader. I stället är asylsökande och flyktingar godtyckligt kvarhållna på obestämd tid. De riskerar att bli offer för människohandel, eftersom kriminella nätverk ofta är det enda alternativet för människor som söker vägar till trygghet.

Människor berättade också för våra team att de hade bestämt sig för att lämna Tripoli för att undvika de våldsamma konflikterna och beskjutningen som började den 26 augusti i huvudstaden.

Vi riktar följande uppmaningar till relevanta aktörer:

• FN:s flyktingorgan (UNHCR) måste snabbt evakuera flyktingar och asylsökande från Libyen och påskynda deras vidarebosättning.
• FN:s organisation för migration (IOM) och personernas hemländer måste påskynda evakueringen och repatrieringen av migranter i Libyen som vill återvända hem.
• De europeiska staterna och libyska myndigheter måste sluta fängsla människor och inte heller återföra dem till Libyen som ett medel för att förhindra att människor tar sig till Europa. EU-stödda libyska kustbevakningsfartyg har stoppat ett stort antal människor på Medelhavet i år, enbart för att föra dem tillbaka till Libyen. I Libyen utnyttjas flyktingar och migranter, dessutom rapporterar många om kidnappning med krav på lösensumma. Många människor utsätts för sexuellt våld, människohandel, tortyr och misshandel.