Det är dags för det internationella samfundet att påbörja förhandlingar om ett avtal som förbjuder kärnvapen. Det konstaterades vid avslutandet av det internationella regeringsmötet om kärnvapen som nyligen hölls i Mexiko.

Konferensen i mexikanska Nayarit, som samlade över 140 stater, syftade till att studera de långsiktiga humanitära konsekvenserna om kärnvapen används igen. Mexikomötet var en uppföljning av den banbrytande konferens som arrangerades av Norges regering i Oslo förra året. När regeringarna samlades i Oslo var det första gången som de humanitära konsekvenserna av kärnvapenanvändning stod på agendan för ett sådant möte. Slutsatsen efter mötena i Oslo och i Nayarit är tydlig.

Ingen katastrofhjälp skulle effektivt kunna sättas in om ett kärnvapen exploderar, med avsikt eller av misstag.

Dagens kärnvapen är mer än tusen gånger starkare än bomberna som fälldes över Hiroshima och Nagasaki, och de långsiktiga effekterna skulle bli katastrofala för både människor och klimat.

När de humanitära konsekvenserna av kärnvapen kommer i ljuset blir det uppenbart att detta handlar om ett vapen som ingen borde ha rätt att äga. De allvarliga risker som är förknippade med kärnvapen har på senare tid uppmärksammats genom skandaler om fusk, missbruk och andra säkerhetsrisker inom den amerikanska kärnvapensektorn.

De kärnvapenfria ländernas tålamod med kärnvapenstaterna börjar nu ta slut.

Istället för att leva upp till sina skyldigheter att rusta ned, tydligt uttryckta i icke-spridningsavtalet om kärnvapen (NPT), har kärnvapenstaterna gång på gång beslutat att investera hisnande summor i att modernisera sina arsenaler.

Mot bakgrund av en ökad medvetenhet om riskerna med kärnvapen börjar nu ett paradigmskifte växa fram. Det är just detta paradigmskifte som Österrikes utrikesminister Sebastian Kurz efterlyste när han under Mexikokonferensen gick ut med nyheten att nästa kärnvapenmöte, efter Oslo och Nayarit, kommer att hållas i Wien.

Mötet i Wien måste bli startskottet för förhandlingar om ett avtal som förbjuder kärnvapen. Kärnvapenstaterna kommer med största sannolikhet inte att vilja delta – de vill kontrollera utvecklingen inom nedrustningspolitiken och därmed behålla greppet om världens befolkning. Men vi har gått denna väg förut och förbjudit särskilt inhumana vapen som landminor och klustervapen trots massivt motstånd från vapnens användare och producenter. Förbuden har på sikt tvingat även stormakter att ändra sitt beteende och rusta ned. Kärnvapenstaterna kan inte tillåtas att fortsätta hålla mänskligheten gisslan.

Denna utveckling ger också Sverige en chans att återta sin roll som en central aktör inom nedrustningsfrågor. Vi har traditionellt sett varit en progressiv och central aktör på den internationella nedrustningsarenan.

Men Sverige har gått från att driva fram nya nedrustningsinitiativ till att bromsa de krav på förbud som idag förs fram av det civila samhället och ett växande antal stater.

Nu måste regeringen inse att paradigmskiftet är på väg, oberoende av hur Sverige agerar, och skriva in vårt land på rätt sida av historien. När staterna samlas i Wien borde Sverige tydligt deklarera sitt stöd för att förbjuda och förinta alla världens kärnvapen innan de förintar oss.

Andreas Tolf,

ordförande Svenska Läkare mot Kärnvapen

Malin Nilsson,

ordförande Internationella Kvinnoförbundetför Fred och Frihet (IKFF)