I slutet av maj är det fest i några av Afghanistans mest avlägsna byar. Fest för de nyutexaminerade barnmorskorna. När de kommer hem hyllas de ofta som hjältinnor. Som de enda med en utbildning. Som förebilder och förändrare. En del skapar lite mer förändring än andra. Lasse Bengtsson har träffat den blivande barnmorskan och talibanänkan Aryana.
– Jag är den lyckligaste personen på skolan, säger Aryana allvarligt.
Det finns ett alldeles särskilt skäl till att hon säger så. Hon är 25 år gammal och har bara en kort tid kvar på sin utbildning på Afghanistankommitténs barnmorskeskola i staden Maidan Shahr i Wardakprovinsen. Det ligger en timmes skumpig bilresa sydväst om Kabul. I slutet av maj tar hon och hennes 23 klasskamrater sin examen och då far hem till blomsterhyllningarna i byn.
Aryana kommer från en av byarna allra längst bort, i en dalgång mellan branta bergsmassiv. När vi träffas på skolan är det en och en halv meter snö i byn och inga vägar är farbara.
Där, liksom i nästan hela Wardakprovinsen, är det talibanerna som styr. Precis som de gör i allt större utsträckning på den afghanska landsbygden. Det är det som gör just Aryanas examen extra intressant.
Aryana är änka efter en talibansoldat. Han dödades i strid strax efter att hon påbörjat sin utbildning. Det var han, talibankrigaren, som ville att hon skulle bli barnmorska.
– Min man hade varit runt på många andra ställen, där de hade bättre utbildning och ett bättre liv. Han ville själv ha en utbildning, men fick ingen. Han var mycket glad när jag blev antagen.
Men en tid efter blev hon alltså änka. Med två små flickor. Den ena två år och den andra nio månader. Den lilla bor med henne på skolan. När en kvinna blir änka i Afghanistan får hon normalt inte gå ut på ett halvår. Egentligen skulle Aryana lämna skolan, men istället fick hon stöd för sin utbildning av en inflytelserik mullah, som också ville att hon skulle studera.
Men det har inte bara varit lätt för Aryana. I hennes ålderdomliga by med 200 familjer har kvinnan ”inget värde” och djup fattigdom råder.
– När jag kom in på skolan var det många i min by som vände mig ryggen. De sa att jag skulle ”glömma min väg”. Men de kommer att fira mig när jag flyttar tillbaka och jag tror att många kvinnor kommer inspireras av mig.
Det finns ingen vårdklinik i den avlägsna byn som Aryana bor. När hon börjar att arbeta kommer Svenska Afghanistankommittén att etablera en särskild hälsoklinik där, den minsta formen av klinik så att kvinnorna kan föda säkrare.
– Jag kommer att vara lycklig när jag är tillbaka, säger Aryana. Jag gör ju också det här för min döde man.
På barnmorskeskolan bekräftar den ansvariga huvudläraren Khatul Fazuli att barnmorskor som Aryana har stor betydelse på lång sikt.
– Förut kände inte så många till barnmorskeskolan. Jag fick även höra att ”det inte är förenligt med vår tradition” men jag märker en skillnad nu bland talibanerna. Fler kvinnor tillåts att gå vår barnmorskeutbildning i dag, säger Khatul Fazuli
Aryana kommer tjäna drygt 4 000 kr i månaden vilket är ofattbart mycket pengar där. Hon kommer att kunna försörja sin familj och släkt på tolv personer med sitt arbete. Hon får lite mer i lön som kompensation för att hon arbetar allra längst bort på landsbygden i Afghanistan.
Den här tvåbarnsmamman kommer rädda liv i ett av världens farligaste länder för kvinnor, i stort sett varje dag. Hon kommer rädda mödrar och barn som annars inte skulle ha klarat av en förlossning under de mycket primitiva förhållanden som råder i byarna; utan rent vatten, utan elektricitet och med liten tillgång till mat.
Kriget med ständiga strider gör att klinikerna kan vara stängda i långa perioder. Därför får barnmorskorna en särskild träning för att ta sig hem till kvinnor som ska föda på avlägsna platser. Khatul Fazuli berättar om en barnmorska, som har ett specialtillstånd att röra sig med ficklampa i krigszoner på natten. Enligt tillståndet ska hon inte bli attackerad.
Under det brutala talibanstyret mellan 1996 och 2001, när kvinnorna inte tilläts lämna hemmet ens för att föda, var barna- och mödradödligheten i Afghanistan bland de allra högsta i världen. Läget är fortfarande mycket allvarligt, men förbättras lite varje år. Statistiken innehåller dock osäkerheter.
Enligt CIA:s World Factbook från 2017 toppar Afghanistan fortfarande barnadödligheten i världen. 110 av 1000 födda barn överlever inte ettårsdagen. (I Sverige är det 2). Men enligt FN är den siffran lägre. Det enda som är tydligt är att dödligheten stadigt minskar. Tack vare bättre vatten, förbättrad utbildning och sjukvård, där alltså barnmorskeskolorna är en viktig del.
Aryana ser äldre ut än sina 25 år. Både hennes händer och ögon vittnar om ett liv med stora ansträngningar. Men hennes beslutsamhet går inte att ta miste på.
– Min främsta vilja för framtiden är att mina döttrar också ska få gå i skolan. Den äldre ska bli doktor och den yngre pilot! Hon är så busig och intelligent, säger Aryana och ler varmt och blygt.
Lasse Bengtsson
Journalist, författare och tidigare anställd på Afghanistankommittén i Kabul
