nyhet av Amnesty International

Hatvågen mot Jimmy Durmaz – ett exempel på rasismens normalisering i Sverige

Foto: Maximilian Haupt/TT

Sedan Tysklandsmatchen på midsommardagen har de rasistiska och hotfulla kommentarerna mot fotbollsspelaren Jimmy Durmaz fått stor uppmärksamhet. Många personer, privata såväl som makthavare, har visat sitt stöd och tagit ställning mot den rasism som så tydligt visade sig när Jimmy Durmaz orsakade en frispark.
 

Men även om många har backat, gett kärlek och stöttat har många också ifrågasatt. Hur kan det räknas som rasism att kritisera en fotbollspelare för hans insats? Men det är just det, att mycket av det hat som riktats mot Durmaz inte handlar om hans insats. Det handlar om hans identitet.

Fotbollförbundet polisanmälde och i söndags gick Durmaz själv ut i media och uttalade sig om det som hänt. Han förklarade att man som fotbollsspelare på elitnivå är van vid kritik. Det är någonting som tillhör jobbet och något man lär sig hantera och leva med.

Men att bli kallad för rasistiska slagord, att bli mordhotad och utsatt för hatbrott handlar inte om fotboll eller kritik av en spelare. Det handlar om något annat. För vissa av oss är ett misstag på fotbollsplanen just ett misstag, en brist på omdöme eller möjligtvis talang. För andra av oss kopplas samma misstag genast till hudfärg, religion och etnicitet.

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som fyller 70 år i år, börjar med orden “Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.” Men den senaste årens utveckling - i världen och i Sverige - ger oss anledning till oro. När grupper ställs mot varandra och ett språk som gör skillnad på människor breder ut sig riskerar vi mycket.

Att politiker och makthavare går ut och visar sitt stöd för personer som utsätts för den här typen av hot och trakasserier är enormt viktigt. Men när politiker samtidigt i svepande ordalag skuldbelägger grupper, när de pekar ut hela områden och dess invånare som problem, händer något med den allmänna debatten. Och när de tar sig rätten att definiera svenskhet, då riskerar diskrimineringen att normaliseras.

I vårt Sverige rangordnas inte människor efter kön, religion, hudfärg eller etnicitet. Det är viktigare än på länge att stå upp för de mänskliga rättigheterna och allas lika värde - och vi måste hjälpas åt.

Taggar

Mänskliga rättigheter