Världen av PeaceWorks

Colombianska kvinnor bygger ett land fritt från våld

Varje timme blir ungefär 50 kvinnor utsatta för våld i Colombia. Det är uppenbart att våld mot kvinnor är en akut fråga och ett omfattande och angeläget problem i Colombia. Hur påverkar detta det colombianska samhället och jämställdheten?

Jag är PeaceWorks praktikant och befinner jag mig i Neiva, Colombia. Jag praktiserar på en NGO som heter Corporación Casa de la Memoria och jobbar med genusfrågor, kvinnors rättigheter och våld mot kvinnor i ett av det mest konfliktdrabbade områdena i Colombia. Organisationens mål är att minska könsbaserad våld och ge kvinnor verktyg för att ta plats som politiska aktörer i fredsprocesser.

Våldet i Colombia härstammar från de humanitära kriser som uppstått till följd av den väpnade konflikten.

Sedan 1960-talet har över 300 000 människor dödats i politiskt våld och över 3 miljoner personer har drivits på flykt till följd av strider mellan armén, vänstergerillor och paramilitära styrkor. Drygt två år sedan slöt regeringen och vänstergerillan Farc ett fredsavtal. Våldet mot kvinnor fortsätter trots fredsavtalet.

I och utanför hemmet, i krig och fredstid blir kvinnor misshandlade, våldtagna, könsstympade och mördade. Offren kan vara vem som helst oavsett samhällsklass, ålder, etnisk, kulturell eller religiös tillhörighet. Kvinnor och flickor utsätts för misshandelsbrott just för att de är kvinnor. Enligt Fiscalía (åklagarmyndigheten), har mer är 70% av kvinnorna i Huila någon gång under deras liv utsatts för våld.

Demonstration mot våld mot kvinnor. Kampen mot feminicidios (mord på kvinnor) fortsätter och kvinnorörelsen strävar efter rättvisa.

Under 2017 anmäldes 71 466 könsbaserade misshandelsbrott i Colombia. Siffran skulle vara mycket större, om varje fall var anmält. Enligt Facultad de Derecho de la Universidad Libre De Colombia, är bara 3 fall utav 10 anmälda. Brist på information och kunskap, samt normaliseringen av våldet, gör att mörkertalet troligtvis är enormt. Många kvinnor är rädda att våldet ska förvärras om de anmälde brottet och det finns andra som är vana vid våld och anmäler därför inte. Tusentals kvinnor skräms till tystnad och isolering.

Våldet är olika för kvinnor och män

Kvinnors situation ser mycket annorlunda ut än mäns under ett krig. Det finns många direkta konsekvenser mot kvinnor såsom våldtäkter, tortyr och mord under en väpnad konflikt. Efter ett krig pratar vi oftast om brott som begåtts i det offentliga rummet och glömmer att de flesta övergreppen sker i hemmet. Bakom stängda dörrar utsätts kvinnor för våld från sin partner, sina släktingar eller bekanta. Från slagfältet till sovrummet är kvinnorna i riskzonen.

Kvinnorna på bilden är deltagare på Encuentro Departamental de Mujeres. Alla kommer från olika organisationer som jobbar för att stärka kvinnors rättigheter i samhället. I mitten, Marleena.

Kvinnornas rättigheter är i riskzonen och arbetet för jämställdhet riskerar att avstanna, eftersom kvinnors rättigheter och jämställdhet inte prioriteras av den colombianska regeringen. Våldet mot kvinnor och flickor är inte bara en enskild händelse, utan ett mönster av övergrepp som omfattar fysiskt våld, hot om våld eller skada, sexuella övergrepp, psykiskt våld och känslomässiga övergrepp, skadegörelse, isolering och ekonomisk kontroll. Behovet av arbetet med kvinnor, är otroligt viktigt och vi måste fortsätta med att kämpa för kvinnors rättigheter och göra allt för att stärka deras delaktighet i samhället.

Vi lever slutet av 2018 och man ser fortfarande sällan colombianska kvinnor i ledande ställning eller i fredsarbete. Att kvinnorna deltar i fredsförhandlingarna är viktigt, eftersom inget land utvecklas om bara hälften av befolkningens resurser används. Kvinnor behöver delta i fredsförhandlingarna för att de mänskliga rättigheterna ska förverkligas. Dessutom har många kvinnor nya synvinklar att ge fredsarbetet. Kvinnan är inte ett offer utan en människa med en egen framtid som hon kan påverka. Kvinnorna stärker demokratin i samhället.

Det finns inte en enskild faktor bakom allt våld, utan ett mönster av olika problem. De tidigare generationerna har accepterat orättvisan och därför har kvinnor inte lärt sig att ifrågasätta sina positioner i samhället. Jag är väl medveten om att ett samhälle som det colombianska inte kan förändras över en natt, men för att förbättra kvinnors situation är det otroligt viktigt att satsa på de nya generationerna och lära dem att varje liv oavsett genus, kön, ras eller ålder, väger lika mycket. Den nya generationer ska inte göra samma misstag som de tidigare. Brott mot mänskliga rättigheter kan aldrig rättfärdigas med hänvisning till kultur, tradition eller religion.

Att prata om kvinnors rättigheter är fortfarande tabu i Colombia och många tror att det handlar om hat mot män. Det behövs information och påminnelse om att feminism inte handlar om hat mot män, men om jämställdhet – att kön är oberoende vilka rättigheter man har i samhället.

María Olga Oliveros Fierro, kvinnorättsaktivist.

I Neiva har jag träffat en hel del inspirerande kvinnor. En av dem är María Olga Oliveros Fierro, en otroligt stark kvinna med hjärta av guld. Hon har jobbat med kvinnors rättigheter sedan början av 1980-talet. Hon har gått igenom mycket och levt under en tid när kvinnor inte hade några rättigheter. Hon startade en egen organisation med syftet att förstärka kvinnors roll i samhället och diskutera om kvinnors rättigheter. Hon gjorde det som ingen annan vågade. Jobbet har inte varit lätt och det har funnits många smärtsamma motgångar men hon har aldrig givit upp.

Jag frågade henne vad som fick henne att jobba med kvinnors rättigheter.

”Jag var ung och bestämd. Jag gick i skolan men kunde inte förstå varför folk behandlar kvinnor som värdelösa andra klassens medborgare. Vad har vi kvinnor gjort för att förtjäna det? Ingenting. Det var så för att vi är kvinnor. När jag frågade läraren, kunde han slå mig med pekpinnen, för att det var inte lämpligt att ställa sådana frågor. Det var då, jag bestämde mig för att jobba för kvinnors rättigheter. För att ingen förtjänar att få sin grundläggande mänsklighet förnekad.”

Maria fortsätter berätta om ett Colombia i förändring.

”Kvinnornas ställning i Colombia har varit miserabel men under de senaste tio åren har allt fler kvinnor vågat börja göra mer nya saker. Nu för tiden är situationen mycket bättre än till exempel 40 år sedan när jag började att jobba med kvinnors rättigheter, men fortfarande behandlas kvinnor som mindre värda. I början av processen var kvinnorna tysta och lät männen köra sina race. Nu har kvinnor börjat argumentera trovärdigt. Varje dag finns det fler personer som kämpar mot ojämställdhet.”

Jag har förstått att det är lättare sagt än gjort att skapa ett jämställt land. Det är ett mycket långsiktigt arbete och att ändra djupt rotade attityder och beteenden kan vara svårt. En fråga som jag har funderat på är, att om personerna som jobbar med kvinnors rättigheter verkligen tror att det går att ändra mönstret och skapa ett jämställt samhälle fritt från våld?

- Jag skulle inte jobba med de här sakerna om jag inte trodde på förändring. Vi måste sluta att trycka ner oss själva och istället prata om vår makt och inflytande. Tillsammans är vi starka och tillsammans kan vi ändra mönster i samhället. Vi är kapabla till att göra mer än vad vi tror. Vi måste bara tro på oss själva och vår makt. Det kommer inte vara lätt, men jag tänker inte ge upp, säger Olga med bestämt och självsäker attityd.

Marleena och María Olga på ett regionalt stormöte för kvinnor.

Jag har träffat så många starka kvinnor som har inspirerat mig och kommer att göra det i framtiden. Jag är så tacksam för alla fina stunder som jag har haft i detta fantastiska land. Det finns många problem i det colombianska samhället, men det som glädjer mig är att det finns så många personer med olika bakgrunder som kämpar emot orättvisan.

Det har varit så fint att se viljan att förändra, att träffa kvinnor som vägrar vara tysta och vågar gör motstånd. Kvinnor som spränger gränser och bryter loss genusrelaterade förväntningar och normer. Jag har så mycket hopp och jag är så lycklig att jag har fått vara en del av detta viktiga arbete. Det kan vara svårt att se resultat under en så här kort period men jag tror att varje litet steg gör skillnad. Och vi har tagit många små steg framåt.

Marleena Makkonen,

PeaceWorks praktikant på Corporación Casa de la Memoria i Neiva, Colombia (augusti 2018 – januari 2019)

Foton: Marleena Makkonen

Taggar

Jämställdhet Krig & fred Mänskliga rättigheter