Globalportalen

Floden Saguia el Hamra nära El Aaiún—Laayoune, Western Sahara. Foto: Bertramz/Wikimedia Commons

Importörer i bl a USA, Sydamerika, Australien, Nya Zealand och i Europa, där Litauen (!) stod för huvuddelen av importen. Marknadsvärdet för lasterna uppskattas till ca en miljard SEK. Det visar en lägesrapport från det internationella nätverket Western Sahara Resource Watch, WSRW, som fortlöpande följer trafiken.

Säljare är det statskontrollerade marockanska gruvbolaget som bryter och skeppar ut fosfatmalm från den största fosfatreserven i världen, Bu Craa i det ockuperade Västsahara. För helåret 2012 bedöms exporten uppgå till ca 2,5 – 2,8 miljoner ton, till ett marknadsvärde av minst 2,7 miljarder SEK.

Marocko ockuperar Västsahara sedan 1975

Den marockanska brytningen och exporten av fosfatmalmen strider mot folkrätten och FNs grundläggande principer. Enligt FN får inte naturresurser i ett ockuperat, icke självstyrande område exploateras utan ursprungsbefolkningens medgivande och för deras behov. Hanteringen är alltså illegal och kan folkrättsligt betraktas som stöld. Importörerna kan betraktas som medbrottslingar och hälare. 

Det litauiska företaget Lifosa, ett dotterbolag till ryska kemijätten Eurochem, köpte i sommar ca 140 000 ton. Företaget förlorade i fjol sin plats i FNs etikprogram Global Compact, med hänvisning till den kontinuerliga illegala fosfatimporten. Importföretag i bl a Australien har upphört importera efter påtryckningar från investerare med höga etikkrav. Det internationella opinionstrycket på andra ökar gradvis.

Västsaharier dömda till liv i flyktingläger

- Men fortfarande är stater och sammanslutningar som EU, passiva eller t o m positiva till den illegala handeln, säger Sören Lindh, koordinator för svenska VästsaharaAktionen. Detta gynnar en fortsatt militär ockupation, samtidigt som det underminerar FNs fredsprocess och dömer den västsahariska befolkningen till ett liv i flyktingläger eller som hunsade andra klassens medborgare i sitt eget land. 

- Det är hög tid att det etablerade internationella samhället tar Marockos ockupation och växande plundring av Västsaharas resurser på allvar i sina relationer med Marocko. Det borde vara självklart att villkora förmåner och samarbeten med krav på att ockupationen upphör och grundläggande mänskliga och demokratiska rättigheter respekteras. Redan idag finns stöd för EU att agera i exempelvis nuvarande associationsavtal med Marocko.