Globalportalen

Karin Nilsson var på plats i Rio under FN-konferensen om hållbar utveckling Rio+20. Foto: Privat/visitriodejaneirobrasil.com

Hallå där Karin Nilsson – vad har sex med hållbar utveckling att göra?

- Hållbar utveckling handlar om att nå en samhällsutveckling som är ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar och rättvis. Här blir frågor som rör människors hälsa och rättigheter viktiga.

”När tonårsflickor blir gravida fast de inte vill går utvecklingen bakåt.”

Vi vet att när kvinnor och unga diskrimineras och inte har tillgång till preventivmedel, sexualundervisning och säkra aborter, får det stora konsekvenser för både individer och samhällen.

Fattigdomen ökar och jämställdheten minskar. Om människor inte har hållbara liv, går det aldrig att nå en hållbar utveckling. Sex och hållbar utveckling hänger i allra högsta grad ihop.

När tonårsflickor blir gravida fast de inte vill, inte kan fullfölja sin utbildning och riskerar att få stora hälsoproblem eller att dö för att de inte har möjlighet att ta beslut över sin egen kropp - då går utvecklingen bakåt.

Människor som lever i fattigdom drabbas också extra hårt av brist på rent vatten, sanitet och tillgång till elekticitet, vilket leder till ännu större ohälsa och fattigdom. Därför är det så viktigt att investera i människors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, så att de kan bli aktiva samhällsförändrare och bra aktörer för en bättre utveckling.

Vilka utmaningar mötte ni?

- Det var svåra och komplicerade förhandlingar och ett stort politiskt motstånd mot att erkänna flickor och kvinnors rättigheter, särskilt när det gäller SRHR-frågorna*. Sverige förhandlade tillsammans med EU och var därför också tvungen att hålla samma linje som Malta, Polen och Ungern - tre EU länder som faktiskt vägrade att gå med på att rätten att bestämma över sin egen reproduktion skulle stå med i slutdokmentet.

Vissa andra länder i Afrika, Asien och Latinamerika var också emot att de reproduktiva rättigheterna skrevs in i Rio+20-deklarationen. Så det ströks, trots att FN:s alla medlemsländer redan för 20 år sedan erkände att reproduktiva rättigheter är en del av de mänskliga rättigheterna. Det var ett stort bakslag.

Varför är det så?

- Tyvärr ser många länder sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som ett problem bara, istället för att se SRHR som en del av själva lösningen för en minskad fattigdom och en hållbar utveckling. Frågor som handlar om kropp och sexualitet och även jämställdhet är ofta tabubelagda ämnen som möter stort ideologiskt, kulturellt och religiöst motstånd.

Särskilt när det gäller att ha rätt och möjlighet att bestämma själv över sin sexualitet och reproduktion, som tex att ha tillgång till preventivmedel eller säkra aborter, eller välja själv vem man älskar oavsett kön. HBTQ-frågorna var överhuvudaget inte ens möjligt att nämna i det här sammanhanget.

Vad var bra med FN mötet?

- Det var vissa saker som blev bra till slut i deklarationen, till exempel frågor kring jämställdhet och även sexuell och reproduktiv hälsa.

Dessutom hade jag dagliga möten med miljöministern, biståndsministern, UD och miljödepartementet och många andra aktörer på plats, vilket var bra och väldigt givande. Jag kände att RFSU fick stora möjligheter att göra vår röst hörd.

*SRHR betyder sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter