Globalportalen

Västsaharas ”storstäder” El Aaiún och Dakhla spärras av med grusvallar och diken, med ett fåtal ”portar” med vägspärrar. Runt om finns militärförband utplacerade, och polis patrullerar känsliga områden av stadskärnorna. Allt fler nya marockanska bosättare uppmuntras flytta in, medan den västsahariska befolkningen trakasseras, utsätts för huliganangrepp samt för att få egendom och bostäder förstörda. Över allt vilar en allt tätare medieskugga.

Det är den bild av dagens Västsahara som växer fram när man lyssnar till röster från västsahariska aktivister, tar del av kommunikéer från människorättsorganisationer och läser enstaka artiklar som når öppna medier.

Militariseringen sker samtidigt som Marocko kämpar för en förlängning av Fiskeavtalet med EU, och vill framstå som modernt demokratiskt, med ny grundlag och tidigarelagda allmänna val. Den har intensifierats i höst, bl a inför förväntade demonstrationer på årsminnet av stormningen av ”värdighetslägret” Gdeim Izik i november 2010. Den kan också vara tänkt som skydd för Marockos planer på att bygga tre ekonomiska frizoner för tillverkning, bearbetning och handel, en zon utanför Dakhla, två utanför El Aaiún. Där ska utländska och inhemska företag kunna verka på förmånliga villkor, skattelättnader mm. Syftet är främst att öka exporten till EU. 

I skydd av medieskuggan begår marockanska myndigheter en rad övergrepp mot den västsahariska befolkningens mänskliga rättigheter. En öppen granskning och redovisning måste snarast ske av FNs MR-råd, United Nations Human Rights Council, som Marocko lovat Säkerhetsrådet ge fritt tillträde till Västsahara. Marockos eget nytillsatta MR-råd, som välkomnades av Säkerhetsrådet i april, borde redan vara på plats för att observera och rapportera, men har inte hörts av.

Situationen visar hur viktigt det är med en observationsfunktion som på plats kan observera vad som sker när det sker, kan ingripa förebyggande om möjligt för att skydda civila, samt direkt kan ge dokumentation till ansvariga instanser och media om händelser och nödvändiga insatser. I dagsläget borde detta vara FNs ansvar, och dess företrädare på plats, MINURSO.

Kommentar av Sören Lindh, koordinator, VästsaharaAktionen