Globalportalen

Representater från civilsamhällesorganisationer kommenterar toppmötet på presskonferens.

Vilka var de viktigaste besluten som fattades i Busan?

Ett framsteg var att överenskommelsen inkluderar nya aktörer som Kina och Brasilien, även om deras åtaganden är frivilliga. Det är viktigt att arbetet med att göra biståndet mer effektivt inte begränsas till de traditionella givarländerna, och förhoppningsvis kommer de att sätta upp mer ambitiösa mål framöver.

Vi kunde också se att agendan på flera sätt breddades, och att man nu pratar om utvecklingseffektivitet och inte bara biståndseffektivitet. Man diskuterade frågor som kapitalflykt, klimatfrågor och privata sektorns roll. Dessutom fokus man i högre grad på utvecklingsresultat, och inte bara att leverera biståndet effektivt. Detta är något som det civila samhället har drivit de senaste åren, och förhoppningsvis kan de relativt generella skrivningarna omvandlas till konkreta åtaganden och initiativ.

Det var också viktigt att mänskliga rättigheter och rätten för det civila samhället att verka inkluderas i slutdokumentet, även om skrivningarna kunde ha varit ännu starkare. Sett till förhandlingsprocessen som innan mötet så var det civila samhället för första gången med som en på flera sätt jämbördig aktör, vilket är mycket positivt.

Vilka svagheter ser du med överenskommelsen?

Agendan har med överenskommelsen i Busan breddats både vad gäller innehåll och aktörer, men den innehåller tyvärr få tydliga och tidsbundna åtaganden. Detta hade behövts inte bara för de nya frågorna, utan kanske främst för de åtaganden som gjordes på de tidigare mötena i Paris 2005 och Accra 2008. De utvärderingar som gjordes inför Busan visade att det framför allt var givarländerna som inte hade uppnått sina löften. Och under mötet i Busan var det flera länder som motsatte sig att göra mer ambitiösa åtaganden kring att använda partnerländernas egna system, öka öppenheten och att avbinda biståndet, det vill säga att partnerländerna inte ska tvingas köpa varor och tjänster från givarländerna.

Så trots goda avsiktsförklaringar lämnar överenskommelsen i Busan en hel att önska, och det är därför svårt att säga hur mycket som i slutändan kommer att förändras till det bättre.

Hur tas arbetet med biståndseffektivitet vidare nu när toppmötet är över?

Under de kommande tolv månaderna kommer vi förhoppningsvis få en tydligare bild av hur länderna vill genomföra agendan. Det beslutades nämligen i Busan att de senast i juni 2012 ska ha tagit fram mål och indikatorer för hur Busan ska följas upp och utvärderas, samt i vilka fora beslut om det fortsatta reformarbetet ska fattas. Planen är att både OECD och FN ska ha en roll. Överenskommelsen i Busan säger också att de senast i december 2012 ska ha tagit fram planer för hur det bundna biståndet ska minska, hur öppenheten ska öka, samt hur effektiviteten för biståndet som går via multilaterala institutioner och global fonder ska bli bättre.

Du var civilsamhällets representant i den svenska delegationen. Vad innebar det?

Som det svenska civila samhällets representant i delegationen fick vi möjlighet att ge våra synpunkter på förhandlingarna, och hade dagligen möte med övriga i delegationen då innehållsfrågorna diskuterades. Som del av BetterAid* och CONCORD Europa så kunde vi dessutom vid flera tillfällen i förhandlingsprocessen fungera som brygga mellan Sverige och det internationella civila samhället. En viktig fråga som vi genom vår plats i delegationen kunde lyfta var hur situationen för det civila samhället i partnerländer har blivit värre sedan Accra, och att det därför var viktigt att den svenska regeringen tryckte på för att få till starkare formuleringar i slutdokumentet.

CONCORD Sverige kommer att ordna en uppföljningsmöte till Busan under våren 2012. Mer information kommer.