Globalportalen

Åsa Regnér, generalsekreterare RFSU.

Grattis världen! Idag blir vi 7 miljarder människor på jorden, enligt FN:s befolkningsfond UNFPA. Det innebär att jordens befolkning har fördubblats på cirka 40 år.  Det är snabbt. Men nu räknar experterna med att det kommer att gå långsammare. I allt fler länder föder kvinnorna färre och färre barn. Men det gäller långt ifrån alla länder. I flera länder i Afrika söder om Sahara är det, exempelvis, fortfarande vanligt med stora familjer med många barn. Eftersom dödligheten har minskat kommer befolkningarna i denna delen av världen att växa mycket snabbt under de kommande årtiondena. Tyvärr har fattigdomen inte minskat i samma utsträckning som i tex många asiatiska länder och den kraftiga befolkningsökningen riskerar att döma dem till fortsatt fattigdom. Med allt fler munnar att mätta är det svårt att öka välståndet per person.

Men det går att bryta den negativa utvecklingen. Världens folkrikaste respektive folktätaste länder, Kina och Bangladesh, utgör två mycket olika exempel på detta. Kinas ökända enbarnspolitik har drivits igenom ovanifrån med tvångsmässiga metoder. En skrämmande effekt av politiken är att antalet flickor minskar drastiskt. Det är svårt att tro att enbarnspolitiken på naturlig väg skapat ett födselöverskott av pojkar. Kinas väg är därför inget alternativ för världens befolkningsmässigt snabbväxande länder.

Då är Bangladesh ett bättre exempel. Landet har infört lagstiftning som möjliggör tidiga säkra aborter och tillgången till preventivmedel har varit hög sedan Bangladesh blev självständigt. Detta och andra faktorer har lett till att barnafödandet sjunkit, liksom mödradödligheten. Barnafödandet har mer än halverats de senaste 25 åren. Till skillnad från den kinesiska modellen är det till stor del människors möjlighet att själva få bestämma över storleken på familjen som enligt UNFPA är de viktigaste anledningarna till minskat barnafödande i Bangladesh.

FN:s medlemsstater har redan bestämt sig för att möta befolkningsfrågan genom att utgå från människors rättigheter istället för genom kontroll och tvång. Stora och viktiga överenskommelser gjordes på FN:s konferens om befolkningsfrågor (i Kairo 1994) och i den om kvinnors rättigheter (i Peking 1995) mellan medlemsstaterna och dessa gäller än idag. Nu gäller det för alla länder att genomföra det man kom överens om då.