Globalportalen

Cathrine Ashton, EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetspolitik. Foto: Europeiska rådet.

”EU:s utrikespolitik ignorerar fattigdomsbekämpning när det nya EEAS misslyckas med att integrera utvecklingspolitiken i den nya institutionen. I regioner som Sahel och Afrikas horn har anti-terrorism och säkerhetsinsatser prioriterats, medan långsiktiga utvecklingssatsningar getts lite utrymme. Catherine Ashton och hennes kollegor måste inse att så länge som fattigdom finns kvar utgör den en grogrund för konflikt och instabilitet. Vi ser också med oro på att utvecklingspolitiken riskerar att användas för EU:s egenintresse.

Efter ett år är det fortfarande oklart hur EU-kommissionen och EEAS ska samordna programutformningen på 11 miljarder euro. Vår rapport visar att det råder konkurrens snarare än samarbete mellan de två institutionerna.”, säger Klavdija Cernilogar, policychef på CONCORD.

Lever inte upp till juridiska åtaganden

EU har ett juridiskt ansvar att garantera att unionens politik inom områden som jordbruk, handel, energi och skatter inte negativt påverkar målen för utvecklingssamarbetet. Men rapporten visar att EEAS har gjort lite för att prioritera en samstämmig politik i sina program.

Fem förslag på hur EEAS kan bli bättre

Rapporten presenterar fem förslag på hur EEAS kan bli bättre:

• EEAS bör förtydliga sin syn på EU:s utvecklingssamarbete och hur det förhåller sig till politik för säkerhet och mänskliga rättigheter. Ingen ytterligare urholkning bör ske av biståndets civila karaktär genom militära eller semi-militära utgifter.
• Klargöra roller: För att förbättra transparens och ansvarsutkrävande bör EEAS och EU-kommissionens direktorat för utveckling (DEVCO) färdigställa och publicera sin överenskommelse om hur de ska fördela uppgifter och ansvar när det gäller utvecklingsfrågor.
• Samstämmighet: EU:s höga representant för utrikesfrågor bör erkänna sin roll i att åstadkomma en samstämmig politik för utveckling genom EEAS, inte minst genom delegationerna. Hon bör göra ett uttalande som gör samstämmighet till en prioritet inom EEAS.
• Stärka kunskapen om utveckling: Kunskap när det gäller policy och praktik rörande utveckling måste finnas på alla nivåer inom EU-institutionerna, inklusive EEAS. EEAS och DEVCO bör utveckla ett utbildningsprogram för ny EEAS-personal för att säkra deras förmåga att förstå och tillämpa ett rättighetsperspektiv på utvecklingsfrågor, inklusive samstämmighet.
• Arbeta med civilsamhället: Från delegationerna bör både EEAS och DEVCO arbeta mer aktivt för att föra en politisk dialog med olika intressenter, inklusive CSOs, som kan kontexten när det gäller mänskliga rättigheter och fattigdom och kan hjälpa till att utforma strategier för att tackla den.