Globalportalen

Min mor använde ofta ett uttryck ”för mycket eller för lite stjälper allt”. Uttrycket tycker jag passar på världen som den ser ut i dag. I vårt land har vi med råge passerat gränsen för vad som borde vara en rimlig konsumtion och resursutnyttjande med tanke på vetskapen om jordens begränsade resurser. Samtidigt lider stora delar av världen av resursbrist. Även om de flesta i vårt land konsumerar mycket mer än vad som är rimligt finns det naturligtvis människor, även i vårt land, som borde ha det lite bättre.

Men trots vår materiella rikedom och överkonsumtion så mår vi inte speciellt bra. En stor del av befolkningen mår dålig för att de står utanför arbetsmarknaden eller riskerar att göra det. Medan andra mår dåligt för att de arbetar och stressar för mycket att få ihop sitt livspussel.  Vi uppmanas och stimuleras att konsumera allt mer – t.o.m av politiker - samtidigt som vi förmanas att leva klimatsmart. Det finns ett moraliskt tillkortakommande med att framföra båda budskapen samtidigt.

Problemet är att vi sitter fast i ett system som kräver ständig tillväxt och expansion för att fungera och som står i direkt målkonflikt med ett hållbart samhälle. Klimatmötet i Köpenhamn visade det i all sin tydlighet. Ingen ville genomföra åtgärder som äventyrade tillväxten. Tillväxt som innebär jakt på naturresurser och ytterligare påverkan av ekosystemen varav vilka ca 60 % redan är starkt påverkade.

Ur ett globalt perspektiv finns det väldigt begränsade möjligheter för ytterligare tillväxt. Vi måste därför frigöra utrymme i den rika delen av världen genom att reformera våra ekonomier för låg- eller nolltillväxt. Kanske kan vi använda begreppet ”återväxt”. Det behöver inte innebära att vi i Sverige eller andra välutvecklade länder behöver minska vår faktiska och upplevda lycka. Genom att t ex korta arbetstiden kan vi hitta andra värden än rastlös konsumism. Hur kan annars ett av världens fattigaste länder, Buhtan, ha den lyckligaste befolkningen? ”Gross National Happiness” (GNH) kallas företeelsen som kan beskrivas som en ”Brutto national lycka”. Bhutan som är en mycket ung demokrati satsar på ett samhälle som är omhändertagande när det gäller människors hälsa och välbefinnande, ett bevarande av den egna kulturen, en uthållig och rättvis ekonomi och värnandet om den uthålliga miljön. Detta tankesätt genomsyrar politiken och hela samhället. Vi måste, även om det upplevs som omöjlig i vår tillväxtorienterade marknadsekonomi, växla ner för att släppa fram den fattiga delen av världen. Kanske en utmaning större än att skapa fred på jorden – men minst lika angelägen.

Leif Engström www.kortarearbetstid.nu