Globalportalen

EU fortsätter att försöka pressa igenom frågor i EPA-förhandlingarna som riskerar att cementera afrikanska länders ställning som råvaruexportörer och minska deras möjlighet att välja utvecklingsväg, skriver Afrikagrupperna och den zimbabwiska organisationen SEATINI i Upsala Nya Tidning idag.

EU hävdar att fattiga länders utveckling är huvudmålet med de handelsavtal, EPA-avtalen, som just nu förhandlas med länder i bland annat Afrika. Trots det fortsätter EU att försöka pressa igenom frågor som riskerar att cementera afrikanska länders ställning som råvaruexportörer och minska deras möjlighet att välja utvecklingsväg. EU måste upphöra med sin utpressartaktik och börja lyssna på sina handelspartners i Afrika.

I veckan träffas parlamentariker från EU och Afrika, Västindien och Stilla Havet (AVS-länderna) på ett möte i Angola. En av frågorna som ska diskuteras är de omstridda EPA-avtalen.
Nyligen skickade över 80 organisationer i 30 länder i EU och Afrika ett gemensamt brev till ministrar, parlamentariker och tjänstemän som arbetar med EPA. Budskapet var enkelt: Lyssna på de afrikanska länderna i förhandlingarna och sluta underminera deras politiska handlings­utrymme att genomföra sina egna utvecklingsstrategier.

2009 har präglats av den globala finanskris som har sitt ursprung i de rika länderna, men som fått svåra följder i afrikanska länder. Småskaliga företag slås ut, antalet arbetstillfällen minskar och insatser för fattigdomsbekämpning undermineras. Den finansiella krisen tillsammans med matkrisen, oljekrisen och en klimatkris i antågande har gjort det tydligt hur svaga och sårbara de afrikanska ekonomierna är i den globala ekonomiska ordningen.

I detta läge förhandlar alltså några av världens fattigaste länder med några av världens rikaste om frihandelsavtal. EU har enligt förra handelskommissionären Peter Mandelson "inga offensiva kommersiella intressen" i EPA-förhandlingarna, men unio­nens förhandlingstaktik målar upp en annan bild.

EU har hamnat på efterkälken i den internationella handeln och letar nya vägar för att komma i kapp USA och Kina. I EU:s råvarustrategi står det att "Tillgången till primära och sekundära råvaror bör göras till en prioritet i EU:s handels- och regleringspolitik."

För AVS-länderna är exportrestriktioner, som exportskatter, viktiga verktyg för ökad möjlighet till förädling av råvaror och ekonomisk utveckling i landet eller regionen.

I stället för att råvaror exporteras till EU eller andra delar av världen och förädlas där, kan länder som Ghana ha exportskatter på skogsråvaror som gynnar att förädlingen sker i landet. Då kan arbetstillfällen skapas och landets inkomster öka. Detta är något som EU ser som handelshinder och vill förhindra genom skrivningar i EPA-avtalen.

I januari 2009 skrev Angola, Namibia och Sydafrika ett brev till EU-kommissionen, där de lyfte frågor som de vill få EU att förändra i EPA-avtalet. Förutom exportskatter rör det skydd av framväxande industrier och importrestriktioner för att skydda inhemskt jordbruk. Tullintäkter är en viktig del av statsbudgeten i många länder. Om tullarna sänks eller helt tas bort innebär det mindre resurser till exempelvis hälso- och sjukvård och grundläggande service som vatten och sanitet. Det drabbar i sin tur främst kvinnor, som oftast tar över ansvaret när statens service inom den sociala sektorn brister.

På ett möte mellan EU-kommissionen och länderna i södra Afrika i Swakopmund i mars löstes en del av de frågorna, även om många frågetecken kvarstår. Namibia och Sydafrika kräver att det man kommit överens om på mötet ska skrivas in i avtalet in­nan de skriver på. EU å sin sida tyckte att det räckte med den vaga skrivelsen att "man ska ta hänsyn till överenskommelsen i Swakopmund vid de fortsatta förhandlingarna om breda avtal". EU försöker alltså pressa afrikanska länder att nöja sig med en överenskommelse som inte är lagligt bindande.

Namibia sitter nu i en svår sits då EU hotar att höja tullarna på import från Namibia om de inte skriver på EPA-avtalet snart. Det skulle i praktiken innebära slutet för en av Namibias största näringar, produktion och export av nötkött.

Om EU menar allvar med att fattiga länders utveckling är huvudmålet med EPA-­avtalen, så vore det enda rimliga att respektera och lyssna på de afrikanska ländernas farhågor i stället för att pressa igenom avtalen som de ser ut i dag. I EU är det kommissionen som ansvarar för förhandlingarna, men EU-parlamentet och de enskilda medlemsstaterna måste alla godkänna avtalen. EU-parlamentarikerna bör ta den uppgiften på allvar, och verka för att avtalen utformas på ett sätt som tillåter AVS-länderna att själva välja utvecklingsväg.
Gabi Björsson
kanslichef, Afrikagrupperna
Rangarirai Machemedze
vice chef Seatini (Southern and eastern African
trade information and negotiations institute), Zimbabwe

Artikeln publicerades i UNT, 2009-12-04