Globalportalen

Bistånd, eller utvecklingssamarbete som det också kallas, är resurser – oftast pengar – från rika till fattiga länder. Målet för allt bistånd är att minska fattigdomen i världen och förbättra livsvillkoren för fattiga människor. Men det räcker inte med bistånd för att ett land ska komma ur fattigdom.

Världen är fattig
Behoven i världen är enorma. Var sjätte människa på jorden är extremt fattig och saknar tillräckligt med mat, vatten, sjukvård och utbildning. År 2000 enades världens ledare om att halvera fattigdomen i världen genom de så kallade millenniemålen. Målen innebär bland annat att ge alla barn utbildning, minska spridningen av hiv och aids och förbättra tillgången till dricksvatten.

Bistånd gör skillnad
I många länder i Afrika söder om Sahara, till exempel Moçambique, utgör biståndet en stor del av landets ekonomi. Men det är vanligare att biståndet spelar en mindre ekonomisk roll för ett land. Inkomster från försäljningen av exportvaror och summor som personer som jobbar utomlands (migrantarbetare) skickar hem till sina familjer är ofta större.

För många länder och människor är biståndet ändå betydelsefullt – det bidrar till ökad demokrati, bättre grundskoleutbildning och informationsspridning om hiv och aids för att nämna några exempel. Idag handlar biståndet framför allt långsiktigt arbete för att ge människor möjligheten att själva ta sig ur fattigdom.

Världshandelns betydelse
Handel kan också bidra till länders utveckling genom arbetstillfällen och exportintäkter. Men handel kan också leda till exploatering av människor och miljö, och till ökade klyftor mellan fattiga och rika. Det är därför betydelsefullt hur handeln sker och hur regelverken ser ut. Idag reglerar WTO, Världshandelsorganisationen, den globala handeln.

För att fattiga länder ska gynnas av handel måste den ske på rättvisa villkor. Till exempel är ett viktigt att kunna skydda landets egen odling av mat så att inte billigare mat från de rika länderna konkurrerar ut landets egna bönder.

Stora skulder hindrar utveckling
Många fattiga länder har stora skulder att betala till långivare bland de rika länderna. Vissa länder, till exempel Filippinerna och Ecuador, tvingas lägga långt mer pengar på att betala skulder än de kan satsa på utbildning och hälsovård. Skulderna är därför ett allvarligt hinder för utveckling. Många lån togs för länge sedan av diktaturer och har aldrig kommit befolkningen till godo. Därför anser flera folkrörelser, både i de rika och fattiga länderna, att skulder ofta är olagliga (illegitima) och bör skrivas av omedelbart.

Folkrörelsebistånd – närmare folket
Folkrörelsebistånd eller folkrörelsesamarbete är det bistånd som folkrörelseorganisationer (ideella föreningar) bedriver med hjälp av statliga medel eller pengar som samlats in från allmänheten.

Tanken med detta bistånd är att det ska ske i nära samarbete med de berörda, vilket innebär att fattiga människor på plats ska ha mer att säga till om. Det ska gälla både vid planeringen och vid genomförandet av biståndsprojektet.

Bara i Sverige arbetar hundratals organisationer med humanitärt bistånd och långsiktigt utvecklingssamarbete till stöd för bland annat demokratiutveckling, mänskliga rättigheter, utbildning och motverka spridning av hiv och aids i många länder.

Effektivare bistånd - Parisagendan

2005 träffades många biståndsgivare och några biståndsmottagare i Paris och enades om en ny inriktning för biståndet, Parisagendan. Bakgrunden var att biståndet inte fungerat tillräckligt bra.

Målet med Parisagendan är att utvecklingsländerna själva ska ha mer att säga till om när det gäller biståndets inriktning och att givarländerna ska samordna sina aktiviteter. Det är också tydligare fokus på mätbara resultat.

Folkrörelser inom biståndet anser att Parisagendan i stort är något positivt, men kritiserar givarländerna för att fortfarande styra för mycket och att ställa krav på att mottagarländerna ska genomföra ekonomiska reformer, exempelvis privatiseringar och handelsliberalisering, som villkor för sitt bistånd.

Fakta om svenskt bistånd

Det svenska biståndet uppgår 2008 till 32 miljarder kronor, d.v.s. en procent av BNI (bruttonationalinkomsten). Men då flyktingmottagande och skuldavskrivningar också betalas med biståndspengar återstår 29,8 miljarder till det egentliga biståndet.

Biståndet kan vara pengar, personal eller katastrofbistånd i akuta situationer, t.ex. mat och filtar.

Det finns tre sorters bistånd:

Bilateralt bistånd: bistånd som överförs mellan två regeringar, t ex Sverige och Tanzania.

Multilateralt bistånd: bidrag från regeringar till internationella organisationer, t.ex. FN-organ, som sedan skickar pengarna vidare.

Bistånd till enskilda organisationer i givarlandet, i samarbetsländer eller till internationella organisationer. Läs mer under folkrörelsebistånd ovan.