Globalportalen

YMCA:s dropin-center för gatubarn i Lusaka, Zambia

Honest är i tjugoårsåldern. Han växte upp i ett hem utan kärlek och möjlighet att gå i skolan, trots att han kom från en bra familj och bodde hos en välbärgad farbror. När farbrodern fick jobb i Storbritannien skickades Honest att leva med en annan familj som tillhörde samma församling. Där bodde han tills han var 15 år då även de flyttade utomlands och han blev ensam kvar.

I cirka ett år bodde han på gatan, bakom en stor supermarket i Lusaka. Utåt sett låtsades han att allt var ok, för de personer som han hade försökt anförtro sig åt ville inte tro på hans historia. Han kom ju trots allt från en fin familj.

Efter ett år på gatan fick Honest hjälp av en vän från kyrkan som gav honom husrum och arbete som trädgårdsmästare. Efter en period av runtflyttande och olika ströjobb kom han i kontakt med en pastor med liknande bakgrund. Det var första gången som Honest kände att någon faktiskt förstod honom och hans situation. Pastorn gav honom husrum och möjlighet att utbilda sig.

Genom pastorn kom han 2011 i kontakt med YMCAs generalsekreterare som föreslog att han skulle börja som peer educator på YMCAs drop-in center för gatubarn. Generalsekreteraren såg att Honest hade stor potential och att hans bakgrund skulle vara mycket värdefull i arbetet med gatubarn.

Honests berättelse påminner om så många andras. Barn som förlorat sina föräldrar eller barn som ingen kan eller orkar bry sig om. Utom människor som Charity, Priscilla och Darius som jobbar på YMCAs drop-in center för gatubarn i Lusaka, Zambia.

Centret står öppet för gatubarn, oavsett ålder och bakgrund. Den enda regeln är att man inte får missbruka alkohol eller droger där. Centret är en trygg plats för barnen. Det är en plats där barnen får kärlek och omtanke, men också en plats där de får möjlighet att bearbeta det som hänt dem, träffa socialarbetare och få grundläggande utbildning så att de ska kunna återintegreras i den kommunala skolan. En gång i veckan finns även en sjuksköterska på plats som kan ge medicinska råd och bedöma om de behöver medicin eller annan vård (exempelvis drogavvänjning).

Cirka 125 gatubarn besöker centret regelbundet och 93 av dem går i dag i skolan. När arbetet började 2009 gick endast ett av gatubarnen i skolan. Målet med arbetet är att barnen, där det är möjligt, ska återintegreras med sina familjer alternativt andra släktingar. I arbetet ingår det också att finna barnens föräldrar och arbeta med dem för att öka deras kapacitet att ta hand om barnen. Arbetet med föräldrarna har resulterat i att fler barn går i skolan. Sju barn har helt återintegrerats med sina familjer.

Att umgås med gatubarnen i Lusaka är smärtsamt, för behoven är så stora och möjligheterna att hjälpa dem är väldigt begränsade. Att återintegrera gatubarn i samhället är en lång och svår process och det är tydligt att vägen dit sällan är rak. Men det är hoppfullt att träffa både YMCAs personal, som är så hängivna åt att hjälpa dessa barn, och de gatubarn som efter flera års frånvaro kunnat komma tillbaka till skolan och som nu har kontakt med sina föräldrar igen.

Joanna Lilja
Handläggare för utvecklingssamarbete