Globalportalen

Shekeza är frispråkig numera.

I byn Budodo i kongolesiska Sydkivu bor Nzigire Mwa Shekeza. Hon har gjort en lång livsresa genom våldets och förtryckets landskap. Tidigare hade hon inte rätt att titta sin man rakt i ögonen. Idag är hon vice ordförande för organisationen AFEM:s lokala radiolyssnarklubb. 

"Mina barn är lyckligt lottade"
Hon är inte säker på hur gammal hon är, 50 tror hon, ”men åren håller man inte koll på här”, säger Shekeza. Jag fångar hennes blick en kort stund och får en känsla av att hon har sett allt som finns att se i livet och lite mer. 

 - Om jag hade känt till mina rättigheter när jag var ung, skulle jag inte ha behövt gå igenom vad jag har gjort … Men mina barn är lyckligt lottade. De har mig som berättar för dem, säger Shekeza.

Gifte sig ung och övergavs med tre barnHon gifte sig när hon gick i grundskolan. På den tiden, liksom fallet är än idag i vissa byar, brydde sig ingen om att registrera äktenskapet. I praktiken innebär det att kvinnan inte har rätt att ärva sin man. När Shekeza hade fött tre barn övergav hennes man henne utan att ens säga hejdå.

Först tveksam till att engagera sig för mänskliga rättigheter
I början av 2000-talet kom hon i kontakt med människorättsorganisationer som etablerade sig på landsbygden. 

 - Jag var tveksam och gick in i det halvhjärtat. Jag trodde inte att jag var den aktiva typen och hade inte heller modet, säger hon.

Men 2004 kom hennes liv att förändras för alltid.

 - På den tiden kryllade det av soldater och rebeller i vår by. De stoppade oss vid vägspärrar, krävde pengar och misshandlade oss. Jag började gå på AFEM:s kurser som handlade om mänskliga rättigheter, om hur man kan medla i konflikter med mera, berättar hon vidare.

Övergreppen fick henne att bestämma sig
 - På påskdagen 2004 kom rebeller från FDLR till mitt hem. De våldtog mig och min dotter. Mer om det vill jag inte berätta. Men jag kan säga att tack vare AFEM:s kurser var jag medveten om risken att få hiv. Jag och min dotter gick genast till sjukhuset och jag är så tacksam för att vi klarade oss.

 - Det som hände mig fick mig att bestämma mig. Jag tänker ägna resten av mitt liv, ja till och med att offra det om det behövs, för att kämpa mot våldtäkter”, säger Shekeza.

Kallas för "Den som vet allt"
Shekeza berättar att hennes grannar har gett henne öknamnet ”Muyu Wayia”. Det betyder ”Den som vet allt” och används både i positiv och negativ bemärkelse.

 - Ibland menar de att jag är en bra rådgivare, ibland att jag lägger mig i det som inte angår mig. Men jag ser min roll som en kvinna som tack vare AFEM fått veta vilka rättigheter hon har och nu vill ge tillbaka något av det goda till andra, säger Shekeza.

Omvärlden måste hjälpa oss med hållbara lösingar!
Jag frågar henne om hur hon ser på världen utanför Kongo.
 
 - När FDLR flydde från Rwanda till Kongo, var de civila. Omvärlden beväpnade dem och gjorde dem till miliser. Det omvärlden ger oss i form av hjälp nu, tar miliser och poliser ifrån oss med omvärldens vapen. Vad vi behöver är inte tillfälliga lösningar, utan sådant som håller. Omvärlden måste utgå från våra behov när de tänker på lösningar. Nu är jag frispråkig och det är en farlig sak här i Kongo, säger Shekeza och ler.