Globalportalen

Alf Svensson i Europaparlamentet

Möjligheter för individer att försörja sig själva, ökad användning av modern teknik och demokratiutveckling är några av de områden som Alf Svensson ser som prioriterade för att uppnå en mer rättvis världsordning. Transaktionskatter som finansieringskälla för utveckling tror han däremot inte alls på.

CONCORD har ställt fyra frågor till Alf Svensson, som är Kristdemokraternas ledamot i Europaparlamentet. Han sitter i parlamentets utskott för bistånds- och utvecklingspolitik. Intervjun är den första i en serie intervjuer med intressanta personer som arbetar med EU:s utvecklingspolitik på olika sätt.

Vilka frågor driver du i utvecklingsutskottet?

- Företagande och företagsamhet både som källa och som mål. Vi måste våga tala om ekonomisk utveckling som förutsättningen för social utveckling, och vi vet att det finns få saker som höjer självkänslan hos den enskilde så mycket som möjligheten till egen försörjning. Och det som är bra för individen är i allmänhet bra även för samhällets utveckling.

I den ekonomiska krisens spår talar många om behovet av alternativa finansieringskällor. Transaktionsskatten som finansieringskälla tror jag inte ett vitten på, den skulle vara helt förödande, framför allt för de fattiga länderna. Däremot talar jag i utskottet ofta och gärna om andra alternativa finansieringskällor, det finns massor av exempel på duktiga entreprenörer som bedrivit stordåd i utvecklingsländer, ofta med snabbare och bättre resultat än vad statligt bistånd kunnat ge.

Användandet av modern teknik i utvecklingsländer är också en viktig fråga. De fattiga länderna ska inte behöva gå igenom den långdragna, för människa och miljö ofta skadliga, utvecklingen vi haft i västvärlden. Ett konkret initiativ skulle kunna vara att satsa bistånd på enkla soldrivna spishällar till de miljontals fattiga familjer i Afrika och Asien som fortfarande lagar sin mat över eld. Den giftiga gasen som bildas i hyddorna orsakar nästan två miljoner dödsfall om året, och vi känner väl till effekterna av skogsavverkning, liksom farorna med långväga vedhämtning, inte minst i konfliktdrabbade områden. Dessutom är dessa eldar är den näst största utsläppskällan av klimatfördärvande gaser.

I dessa tider talar vi förstås också mycket om demokratiutvecklingen i världen. Då är det viktigt att minnas att demokrati inte endast är fria val, vi vet att mer än så behövs för att en demokratisk kultur och samhällsanda verkligen ska kunna slå rot. En del oroar sig för att EU:s bistånd på demokratiområdet riskerar att bli politiserat och därigenom inkräkta på mottagarlandets integritet eller suveränitet. Men nu när vi är inne i en väldigt avgörande tid för den demokratiska utvecklingen i världen blir det än mer tydligt att EU måste våga vara lite djärvare i sitt stöd till demokratiska rörelser och politiska partier i nya demokratier. Att verka för demokratiutveckling i världen är inte bara vårt humanitära ansvar, det är faktiskt också enligt EU-fördraget vår plikt.

Kommissionären Andris Pielbags har initierat en diskussion om framtiden för EU:s utvecklingspolitik. Vilka frågor ser du som mest centrala?

- Kommissionärens initiativ att öppet diskutera de framtida prioriteringarna är mycket positivt! Det är givet så att EU-biståndet blir bättre och mer effektivt om det är byggt kring väl genomtänkta prioriteringar. Som ledamot i Europaparlamentet har man möjlighet att ställa skriftliga frågor till kommissionärerna, och en av de frågor jag ställt och fått svar på av Andris Pielbags handlar om EU:s bistånd till Eritrea. Vi vet att medel som kanaliseras som budgetstöd till auktoritära regimer långt ifrån alltid leder till utveckling i linje med demokratiska ideal och mänskliga rättigheter. Det är naturligtvis bekymmersamt, och jag tror inte att EU eller dess medlemsstater ska rädas att ställa tydliga och specifika krav på vad våra biståndsmedel är ämnade, eller kanske framför allt inte ämnade, för.

Nu är förhandlingarna igång om EU:s nya långtidsbudget. Hur tror du att satsningar på utvecklingssamarbetet kommer att stå sig i ett EU där flera medlemsstater befinner sig i ekonomisk kris?

- Det fanns redan innan den ekonomiska krisen flera EU-länder som inte levde upp till EU-målet med en biståndsnivå på 0,7% av medlemsstaternas BNI. Målet kvarstår dock trots krisen, och det är positivt att biståndskommissionären så ofta han får tillfälle också påpekar detta. Sverige ligger som bekant rejält över EU-målet och så bör det också vara fortsättningsvis.

Vi vet att i kölvattnet av ekonomiska kriser följer ofta en period av politisk inåtvändhet, vilket ofta ger avtryck inte minst på utrikespolitiska områden såsom till exempel bistånds- och migrationspolitiken. Den här gången var dock den ekonomiska krisen verkligen global, och eftersom marknaden ju också är det, kommer ett alltför introvert synsätt i längden slå tillbaka på EU. Även europeiska ekonomier tar ju skada om den ekonomiska utvecklingen avstannar i de fattiga länderna. Detta tror jag att de flesta är medvetna om, och därför bör inte heller biståndsnivån i långtidsbudgeten vara hotad.

Vilka för- och nackdelar ser du med EU:s nya utrikesförvaltning EEAS, och dess inflytande över utvecklingspolitiken?

- Det har talats i Europaparlamentet om hur utvecklingsfrågorna riskerar att bli nedprioriterade, efter de säkerhetspolitiska frågorna inom ramen för EEAS. Hur pass befogade dessa farhågor verkligen är återstår dock att se. Hur EEAS kommer att fungera i praktiken, framför allt på plats i utvecklingsländerna, är fortfarande ganska oklart, men givetvis är meningen att samordningen ska bli bättre, att överlappning mellan olika medlemsstaters insatser kan undvikas, och att EU skall stå enade som en starkare aktör i världen även på biståndsområdet.