Globalportalen

Vi tycker att det ar lite daligt med bloggandet har, kan ni inte skriva fran er I-phone eller natt? Kanns lite som vi far dra en ganska stor del av lasset... aja.

Igar hade vi var forsta engelska lektion, dvs. efter att var kontaktperson i Arrayanes ropat ut i by-hogtalarna i ungefar en halvtimme att det var dags. Da och da spelade han lite popp-musik, antagligen mest for att folk skulle upp och hoppa och masa sig ivag. Till sist kom det en hog ungar, nagra nyfikna vuxna och de allestades narvarande hundarna. Ingen rasdiskriminering har, vi erbjuder vara tjanset for alla.

Pa eftermiddagen gick vi pa benskrubbar-sammankomst med Shamanen, A.K.A, the Showman. Vi hade vantat oss en smal Mahatma Gandhi-liknande gammal man med lang, slapande kladsel och en svag doft av rokelse. I stallet fick vi en PIMP ikladd jeans, sneakers, uppknappt skjorta med blingande kors pa det bara brostet och hatt. Lite snopna var vi till en borjan, men han skulle inte gora oss besvikna.

Vi gick till en bakgard och alla halsades valkomna, sarskillt "las compañeras extrangeras". Sedan borjade Shamanen showa och knackte ratt fingrar och ryggar pa folk med ett knyck.

Aven Julia skulle det knackas rygg pa, aven om hon inte hade ont. Han tyckte Julia var for lang sa Julia erbjod sig att sta pa kna, men det gick inte an.

Ryggen knacktes rakt upp och ner, "krrrr" sade det men smartfritt.

Om vi vill far vi komma hem till Shamanen och prata mer alternativa behandlingsmetoder. Vi hoppas att han kommer ha dromfangare i taket, ett altare med diverse religiosa symboler och massa rokelse. Men antagligen har han vita mobler, en whidescreen-tv och ladersoffa.