Globalportalen

Sitter på restaurang Zen Garden i Nairobi för att äta lunch. Snart ska vi gå till Kooperation Utan Gränsers kontor för avrapporteringsmöte. Trädgården är välvårdad, stolarna välstoppade, kyparna många. Jag är omgiven av västerländska affärsmän och välbeställda afrikanska väninnor som småpratar under parasollerna. Nystrukna vita skjortor. Louis Vuitton-väskor. Klassiska märkesklockor. En svart barnflicka som leder bort en liten pojke som stör sin indiska mamma i hennes diskussion med lunchkollegorna. Statistiskt sett tjänar tjänsteflickan knappt 500 kronor i månaden. En lunchrätt här kostar runt hundralappen.

Menyn är diger. Sushi. Sallad. Knaprig nudelwok. Glaserade croissanter bakom glasdisken. Som jag har längtat efter riktigt riktigt god mat. Och det enda jag ser framför mig är barnen på bomullsplantagen. Det vänder sig i magen på mig.

Kontrasten blir för stor. Jag vill tillbaka till Angela och Ivan. Sitta med barnen ute på gården och äta ris och kött från plasttallrikar. Jag kan till och med tänka mig lite get. Men bara lite.

See ya
Linda