Fredsobservatörerna berättar
-
12 dec 2011
-
4.570868 -74.297333
Kristna Fredsrörelsen har just nu sexton medarbetare utsända på uppdrag i Colombia respektive Guatemala och Mexiko. Deras arbete går i första hand ut på att medföljda hotade människorättsförsvarare för att ge dem den säkerhet de behöver för att kunna utföra sitt viktiga arbete. Båda teamen, i Colombia och Guatemala/Mexiko, driver egna bloggar där de berättar om sitt arbete. Här kommer två tips från den senaste tidens inlägg från fredsobservatörerna.
Colombia
Lördagen den 26 november skjuts fyra personer till döds av den colombianska gerillagruppen Farc, men historien om fyra kidnappade män som suttit tillfångatagna mellan 12 och 14 år hade kunnat sluta annorlunda om inte en militär räddningsaktion hjälpt ödet på traven. Läs mer om kidnappningshistorien i Matts Olssons bloggtext här.
Guatemala
Tidigare i år blev Francisco Coc bortförd av polis och militär på grund av sitt engagemang i bondeorganisationen CUC (Kommittén för lantbrukarnas enighet, en av de största bondeorganisationerna i Guatemala) och det folkliga motståndet mot den planerade vattenkraftdammen Xalalá i norra Guatemala. Kristna Fredsrörelsens fredsobservatör Elina Peronius återberättar vad som hände:
Soldaterna och poliserna förde Fransisco upp på berget. De stannade där över natten och väntade på besked om vad de skulle göra med honom. Nästa dag kom en löjtnant som sa: ”Släpp honom! Han har kontakt med flera organisationer”. Francisco kunde återvända hem och genast ringde han till CUC och till oss (ACOGUATE – det medföljningsprojekt som Kristna Fredsrörelsen är del av).
Under hela vårt besök återkom han ständigt till hur tacksam han var för att vi var där och hur betydelsefulla vi var för honom. Vi blev bjudna på hela festen och han upplät alla sängarna i sitt hus åt oss och de andra gästerna.
Min familj oroar sig för vad jag kan råka ut för. De är rädda och ibland gråter de. Men jag måste fortsätta att kämpa. Vad gör vi om de bygger dammen? Då har vi ingenting. De kommer att ge oss någon värdelös jordplätt någonstans. Jag gråter också ibland. Jag vet inte vad de kan göra med mig. Men jag måste fortsätta att kämpa, säger Francisco.
Läs hela inlägget från Elina Peronius här.







