av Act Svenska kyrkan

Vedugnen ger skjuts ut ur fattigdomen

Effektiva vedugnar underlättar den egna matlagningen och kan säljas och på så vis bidra till försörjningen. Foto: Magnus Aronson/IKON.
Världen

I den burmesiska byn Pale är mat ingen självklarhet. Ma Naing Naings familj är inget undantag. De svälter inte, men maten är alltid knapp. Nu har de fått lära sig att tillverka effektiva vedugnar som de kan sälja och på så vis skapa ett bättre liv.

Det ryker från spisen. Ma Naing Naing lagar lunch, wokad vattenkrasse med chili. Den yngsta i familjen, tvååriga barnbarnet Wut Hmone, gnyr.

I dag är det många munnar att mätta, eftersom brorsdöttrarna är på besök, men maten räcker. Det är dock ingen självklarhet i Pale, en isolerad by på den burmesiska landsbygden.

– Vi hankar oss fram. Ibland hjälper vi till på en gård. Under dåliga perioder måste vi be om förskott, säger Ma Naing Naing.

Burma är ett land med underutvecklad landsbygd där skola och sjukvård ofta saknas. Här är barnadödligheten hög, vägarna dåliga och många människor lever isolerat med få möjligheter att försörja sig.

Ma Naing Naing och hennes man Ko Pin Maung hoppas att barnbarnet Khine Wut Hmone Kyaw ska få utbildning. Att nästa generation ska få det bättre. Foto: Magnus Aronson/IKON.

Svenska kyrkan stödjer sedan 2008 projekt i Burma och Ma Naing Naings familj deltar i ett projekt som Lutherska världsförbundet driver. Målet är att minska fattigdom genom att arbeta med mänskliga rättigheter och utgå från människors egna behov.

– Det kan handla om ett lån, om att starta en kvinnogrupp, om att sätta upp en sparfond i en by. En liten skjuts i rätt riktning för att ta sig ur den mest akuta fattigdomen, säger projektkoordinator Salai Aung Tun Min.

Ma Naing Naing och hennes make har fått utbildning i att tillverka effektiva vedugnar som gör att såväl matlagning som vedinsamling går enklare. Ugnarna säljer de.

– Vi vill föda upp ankor. Men vi behöver ett större startkapital för att komma igång. Vi funderar på att ta ett lån från fonden. Problemet är bara att lånet ska betalas tillbaka inom två månader, och att föda upp en anka tar sex månader. Så vi sparar på annat sätt.

Ma Naing Naing drömmer om att barnen ska få utbildning och att familjen ska ha råd att gå till läkaren när de blir sjuka. Hon hoppas att de yngsta flyttar till Rangoon när de är vuxna.

– Möjligheterna är större där. Jag tror att nästa generation kommer att få det bättre, säger hon och kramar barnbarnet.

Taggar

Försörjning
Annons