Så har pandemin ökat ojämlikheten i världen

Världen

Pandemin har påverkat alla, men också synliggjort orättvisorna i världen med skrämmande tydlighet. Vi är ännu längre ifrån att nå de globala målen som lovar att ingen ska lämnas utanför år 2030. Här är några exempel på hur pandemin har skapat en mer ojämlik värld.

Djupare ekonomiska klyftor när fattigdomen ökar 

Innan covid-19 var världen rikare, men också mindre jämlik, än någonsin. Enligt vissa rapporter skulle över hälften av världens befolkning kunna leva i fattigdom efter pandemin. De med färre resurser drabbas hårdast. I utvecklingsländer finns oftast inga skyddsnät och dessutom har hälften av alla människor inte tillgång till grundläggande sjukvård. Många tvingas in i fattigdom just på grund av att vården är för dyr. 

  • Mellan 88 och 115 miljoner människor beräknas ha hamnat i extrem fattigdom under 2020. Det betyder att de lever på under 16 kronor om dagen.

  • 49-57 miljoner av de som hamnat i extrem fattigdom bor i södra Asien, och 26-40 miljoner bor i Afrika söder om Sahara. 

Flera bakslag för jämställdheten

Kvinnor utgör majoriteten av världens vårdanställda och får dra det tyngsta lasset när barn och äldre behöver tas om hand. Men eftersom kvinnor ofta har mindre att säga till om finns det en risk att deras behov inte möts. Exempelvis uppskattar WHO att 83 procent av alla spädbarn och födande mammor som dör skulle kunna räddas med full tillgång till förlossningsvård, men den typen av vård har nedprioriterats i kampen mot covid-19. 

Var du är född avgör om du kan gå i skolan 

Alla barn och unga påverkas inte på samma sätt av att skolorna stänger. Allmän skolgång ska jämna ut de ojämlikheter barn föds med, men nu spelar det mer roll än någonsin hur familjens ekonomi ser ut. Det blir svårast för de fattigaste barnen som inte har tillgång till internet och vars föräldrar har mindre möjlighet att hjälpa till, exempelvis för att de måste fortsätta jobba utanför hemmet. 

En katastrofalt ojämlik global arbetsmarknad 

Miljontals heltidstjänster har gått förlorade på grund av pandemin om man räknar i antal arbetstimmar. Nästan hälften av alla jobb på den afrikanska kontinenten kan försvinna. 

Redan existerande ojämlikheter påverkar vilka som drabbas värst av krisen. Människor med en funktionsvariation var till stor del uteslutna från arbetsmarknaden redan innan och har ofta inte tillgång till sociala trygghetssystem. Nu löper de större risk att förlora sina jobb. De över 164 miljoner internationella migrantarbetarna i världen är också ofta de första att bli uppsagda, och dessutom exkluderade från statliga välfärdssystem.

Taggar

Mänskliga rättigheter Agenda 2030 Bistånd & utveckling
Annons