Reportage av Latinamerika.nu

Urfolksledaren: "Jag är fånge bakom orättsvisans murar"

Urfolksledaren Feliciano Valencia har tilldelats Colombias fredspris och han har ställt upp i landets presidentval. Men idag sitter han frihetsberövad, dömd till 16 års fängelse, genom en historia som skulle få Herr K, i Kafkas roman Processen, att nicka igenkännande.

- Feliciano, din horunge, vi ska döda dig!

Hatet Feliciano Valencia möts av från de andra internerna på högsäkerhetsfängelset San Isidoro är kompakt. Där sitter såväl dömda militärer och milismän som gerillakrigare fängslade.

Det är den 15 september 2015 och Feliciano Valencia har gripits på väg tillbaka till sin hemstad Santander de Quilichao i norra Cauca och förts till högsta domstolen i regionens huvudstad Popayan, sydvästra Colombia. Efter en summarisk rättegång, som får den spanska inkvisitionen att verka rättssäker, döms han till 16 års fängelse - för kidnappning. Feliciano Valencia kastas in i högsäkerhets-fängelset San Isidro och sätts direkt i isoleringscell. Normalt är isoleringsceller enbart till för fångar som bryter mot det interna reglementet. Men fängelsets ansvariga motiverar beslutet med att det är säkrast för honom själv. Inget dagsljus når cellen som är två gånger två meter bred och tre meter hög. Istället för en säng, finns det bara en kall, hård mur att sova på. Bredvid den finns ett hål som fungerar som en latrin och ett annat hål där maten ställs fram. Han tillåts inte ens att gå upp till rastgården för ett uns av frisk luft eller solljus. Feliciano Valencia befinner sig i längst ned på botten, i dödsskuggans dal.

- Jag är fånge bakom orättvisans murar, politiskt och juridiskt förföljd av Caucas oligarki, säger Feliciano Valencia från San Isidro-fängelset i ett TV-inslag.

En av kontinentens viktigaste urfolksledare

Vem är då Feliciano Valencia? Han är en av Colombias och Latinamerikas viktigaste urfolksledare. Han är talesperson för Acin, en organisation som företräder 99 000 människor från urfolken i norra Cauca. Det stora flertalet av dem, liksom han själv, tillhör nasa-folket, det näst största, men mest välorganiserade urfolket i Colombia. Han är grundare av Congreso de los pueblos, folkens kongress, som är en nationell, social rörelse bestående av småbrukare, afrocolombianer och urfolk. Han är även medgrundare av Cumbre agraria, en nationell politisk organisation för småbrukare. Han är också extern rådgivare i politiska frågor hos den nationella urfolksorganisation Onic. Onic ingår för övrigt i den andinska urfolksorganisationen CAOI, som Latinamerikagrupperna har samarbetat med.

Feliciano Valencia kommer från urfolksterritoriet Munchique los Tigres, i norra Cauca. Han är 47 år, har stora bruna ögon, en tunn mustasch och långt, svart hår i hästsvans. Han är 155 centimeter lång och väger 73 kilo. Han går klädd i skjortor som hans fru broderat och han bär ofta hatt. Runt hals och armleder har han traditionella urfolkssmycken av små, färgade pärlor. Han talar med en mild, men bestämd röst och understryker sina meningar med mjuka armgester.

Avtal efter massaker

Så varifrån kommer den Kafka-lika kriminaliseringen av Feliciano Valencia? För att få svar på frågan måste vi snabbspola bakåt i tiden, närmare bestämt till den 14 oktober 2008. President Alvaro Uribe styr landet med hård hand, återvald på mandatet att krossa Farc-gerillan med militära medel. Idén är enkel: att få slut på kriget genom ännu mera krig. Colombia är ett djupt polariserat land och enligt presidentens logik, är alla som inte är med honom, misstänkta gerilla-anhängare. Samma logik återfinns hos Farc-gerillan. En logik som bådar för en svår sits för de som vill vara utanför konflikten, som civilbefolkningen. Inte minst gäller det för urfolken som bebor samma områden där både militär och gerilla opererar i. Ursprungsfolksorganisation Acin, som Feliciano Valencia alltså är språkrör för, ordnar en uppmärksammad manifestation med stor uppslutning, vid namn la Minga Social, för att kräva och försvara sina rättigheter. Närmare bestämt vill de att regeringen uppfyller villkoren i det så kallade Nilo-avtalet.

För att ge en bakgrund till Nilo-avtalet, får vi göra ännu en tidsresa, till 16 december 1991. En grupp urfolksbönder från Acin har gått in i haciendan Nilo, i norra Cauca, för att återta sina förfäders mark och bruka jorden. Haciendan verkar övergiven. De slår upp ett läger och börjar så sin viktigaste gröda - majs. Plötsligt dyker det upp en grupp maskerade män med automatkarbiner i kamouflageuniformer. Männen binder fast urfolksböndernas händer och bränner ner deras tältläger. Urfolken beordras lägga sig ned på marken. Därefter hörs skottlossning och dödsskrik. Sedan hörs ingenting mer.

20 människor avrättas i Nilo-massakern. Några dagar senare, den 23 december 1991, anländer president César Gaviria till platsen och begär en utredning. Som gottgörelse för massakern lovar regeringen urfolken 15 600 hektar mark, som ska tilldelas inom tre år. I gengäld lovar urfolken att inte ockupera fler gårdar. Nilo-avtalet är fött. Under en senare utredning, 1995, av den interamerikanska människorätts-domstolen erkänner den Colombianska staten polisens inblandning i Nilo-massakern.

Tre år senare har bara en tredjedel av de utlovade hektaren överlåtits till nasa-bönderna. Och enligt Acin var marken som tilldelats inget tillskott på ny mark, utan i själva verket mark som urfolken redan brukade.

En maskerad korpral

Tillbaka till 2008, det har gått 17 år sedan Nilo-avtalet ingicks, utan att ha uppfyllts. Urfolksbönderna i Acin är i än större behov av mark att odla. De ordnar den pacifistiska manifestationen la Minga social. Men militären och kretsarna kring president Uribe ser med oro på Acins verksamhet, övertygad om att urfolken styrs av gerillan. Fast utan bevis får de inte gripa in med våld. I dokumentärfilmen Robatierra finns ett videoklipp från ett möte precis innan manifestationen där president Uribe säger till Caucas polischef:

- Finns det något sätt att bedriva underrättelsearbete och betala för information om markockupanterna? Låt oss erbjuda dem betalningar, det har varit mycket effektivt i landet. Det sägs att det inte går, att det där folket är mycket enat, ingen kommer att förråda den andre. Lögn! De kriminella kommer att trasa sönder.

Jairo Danilo Chaparral är en korpral som vänt sitt ursprung som urfolk ryggen. Enligt utsagor från Acin dyker han upp under manifestationen, maskerad med civila kläder och sina naturliga anletsdrag. Men urfolkens väktare får syn på honom och misstänker att han inte har rent mjöl i påsen. Han grips och i hans väska hittar de kamouflage-kläder och radiokommunikations-utrustning. Han ställs inför en urfolkstribunal och befinns skyldig för att ha infiltrerat urfolkens organisation i avsikt att bedriva militär underrättelseinformation. Jairo Danilo Chaparral döms till 20 symboliska piskrapp på benen och ett bad med helande örter som ska harmonisera honom. Enligt nasa-folkets sätt att se på orättfärdiga handlingar så har personen som begår dem, fyllts av dåliga energier. Det är därför man lägger tonvikten vid andliga ceremonier och ritualer för att harmonisera energierna hos förövaren. Under hela reningsceremonin uppvisar Jairo Danilo Chaparral en stöddig attityd, uppkäftigt tuggandes tuggummi. Dagen därpå när han släpps fri, går han till det vanliga rättsväsendet och anmäler urfolkens rättsskipning som kidnappning.

Enligt Jairo Chaparrals egen version gick det hela till på annat sätt. I en intervju i kanalen Blu Radio hävdar han att han blev stoppad av urfolken på väg till jobbet och kidnappad enbart på grund av att han var militär. Han ska inte alls ha haft för avsikt att spionera på urfolken. Domstolen går på Jairos Danilo Chaparalls version av händelserna och bortser ifrån de omkring 4000 urfolk som var med under manifestationen och vars version motsäger Chaparrals. Och trots att urfolkstribunalen var en kollektiv aktion, individualiserar rätten åtalet, så att hela lagens tyngd faller på Feliciano Valencias enskilda axlar, som alltså döms till fängelse i 16 år.

- Det sägs att gerillamedlemmar kommer att dömas till straff mellan fem till åtta år, för brott begångna under inbördeskriget. Men mig, som kämpat för freden, dömer de till 16 års fängelse för ett brott jag inte begått, säger Feliciano Valencia.

"Rättsväsendet politiskt färgat"

Felciano Valencias frånvaro från den organiserade urfolkskampen märks inte bara hos Acin, utan även nationellt hos urfolksorganisationen Onic. Juvenal Arrieta är en av ledarna i Onic:

- Vi anser att fängslandet av Feliciano är att avlägsnas en mycket viktig person från den sociala kampen. En som kunde spela en mycket viktig roll för att driva fredsprocessen, framför allt när det gäller det civila samhällets deltagande.

Till saken hör att urfolkens egen jurisdiktion är stadgad i Colombias grundlag. Så Acin, Caucas urfolksorganisation Cric, den nationella urfolksorganisationen Onic, samt representanter från det Colombianska civila samhället protesterar högljutt mot vad de ser som en politisk dom och en rättsskandal. Även internationellt höjs röster, bland andra den Guatemalanska nobelpristagaren Rigoberta Menchú uttalar sitt krav på frisläppandet av Feliciano Valencia. En annan som upprördes av kriminaliseringen är den colombianska juristen och författaren Jaime Jurado:

- Det colombianska rättsväsendet är på sina håll fortfarande politiskt färgat, säger Jaime Jurado och fortsätter:

- Det är logiskt att det ligger andra intressen bakom domen. Cauca är en strategisk provins, säger Jaime Jurado och syftar på den aktionen som Caucas urfolk i ledning av Feliciano Valencia startade ifjol, då de började åter-ockupera förfädersmark från storföretagens sockerplantage.

Urfolken vägrar ge upp rätten till mark

2015 börjar Acin en kampanj vid namn "la minga por la liberación de la madre tierra", eller på svenska ”det kollektiva arbetet för moder jords befrielse”. Tanken är att befria jorden från monocultivos, enartsodlingar bestående av enorma sockerplantager för framställning av biobränsle. Istället vill de ha ett jordbruk som bygger på matsuveränitets-principen. Alltså istället för att några få företagare ska ha enorma jordlotter för produktionen av biobränsle för export, ockuperar man jorden och börjar odla matgrödor som majs och bönor.

Men de lokala politikerna och stora jordägarna gillar inte idén. För dem är principen om respekten för privat mark viktigare än att urfolken ska kunna odla för mat på bordet. Så de sätter in kravallpolis och militär. Dagliga konfrontationer till trots vägrar urfolken ge upp tanken på sina förfäders marker, som de anser ha stulits ifrån dem under historiska oförrätter.

Två månader av påtryckningar senare lyckas urfolken åtminstone driva igenom att Feliciano Valencia ska få avtjäna sitt straff i urfolkens motsvarighet till fängelse. Han förflyttas därför från fängelset San Isidro till Centro de armonización Gualanday. Gualandays centrum för harmonisering ligger i urfolkterritoriet, Muchique Los Tigres, som Feliciano Valencia själv tillhör, på landsbygden bland gröna berg, några kilometer öster om staden Santander de Quilichao. Centret sysslar med andlig rehabiliteringen genom jordbruksarbete och helande ritualer. Det har varken stängsel eller fängelsemurar. Men det bevakas av Acins obeväpnade väktare.

Strax efter att Feliciano Valencia flyttats dit, gjordes två inbrytningar på natten av beväpnade, maskerade män som urfolken misstänker var lönnmördare, lejda att avrätta honom. Men de upptäcks av urfolksväktarna som blir beskjutna och larmar polisen. Inkräktarna lägger benen på ryggen och undkommer att bli tillfångatagna.

Den 23 maj år 2016. Feliciano Valencias fall når högsta domstolen i Bogotá. Under rättegången begär representanter för landets justitiekansler, åklagarmyndigheten och Felicianos Valencias försvar, att domen mot honom upplöses. Högsta domstolen meddelar att de återkommer med svar inom en månad. Hittills har det dock varit tyst.

Lari Honkanen
Text och foto

Annons