Världen av PeaceWorks

Med minnet kvar i Tanzania

Förberedelse inför ett förberedande evenemang inför Zinduka-festivalen, vilket är en flerdagarskonferens om olika utmaningar i de östafrikanska länderna. Från vänster i bild syns Mary, Joshua, Violet, Vanja, Johanna, jag och Simon.

Allt jag vill berätta är redan sagt. Allt jag vill förmedla är redan urskilt. Allt jag vill återge har redan erfarits. Ändå står jag på en klippa och blickar mot ett snöbelagt Stockholm med minnet kvar i Tanzania.

Fragmenten av en annan värld. Fattigare, stökigare, slitsammare, men ändå fullt fantastisk.

Svetten som rinner längs varje människas rygg. De hjärtskärande mötena med barn som försöker försörja sin familj. De otaligt många turerna i överfulla minibussar med både armar och ben låsta i varandras. Den utspridda korruptionen som även undertecknad fick erfara den hårda vägen. De tjocka dammolnen som lägger sig som ett täcke över den ogenerat nerskräpade omgivningen. Fragmenten av en annan värld. Fattigare, stökigare, slitsammare, men ändå fullt fantastisk.

Tanzania har sina bekymmer, men likväl har Sverige, allena i en annan fattning. Även om de skandinaviska länderna kan stoltsera med statistik som bevisar att vi har världens högsta livskvalité agerar det ingen tröst åt vårt känsloliv vars påstådda positiva utveckling korrelerar illa med den skyhöga självmordsstatistiken. Känslolivet i Tanzania är inte sig likt det svensken stöter på i de olika ortsidyllerna och storstäderna runtom i Sverige. Trots svåra förutsättningar finns glädjen där vid alla tillfällen, en iögonfallande företeelse som får en att uppmärksamma att ett modernt samhälle inte per automatik är glädjespridande.

På vandring i bergen. På bilden syns typiska lerhus som är vanligt förekommande utanför stadskärnan. Ovanför husen syns även olika typer av plantage på bergssluttningen.

Materialismens utbredning i västvärlden har till viss del förstört människors förhållning till varandra och vårt känsloliv har fått betala ett högt pris för en utveckling som är oundviklig i många kapitalistiska samhällen. De iskalla blickarna i Stockholms tunnelbana är helt plötsligt förminskade till sandkorn som tillsammans utgör de långa sand- och grusvägarna i Arusha. Här ses mycket av det svenska samhället som oförståeligt. Interaktionen tanzanier emellan byggs istället på sociala grunder och allt som krävs för en livslång vänskap är ett stort leende eller en tumme upp.

Medan Sverige är ett underbart land får vi inte glömma att resterande länder på jorden är det likaså.

Livet ter sig visa sig i olika format beroende på vilket land en lever i. Medan Sverige är ett underbart land får vi inte glömma att resterande länder på jorden är det likaså. Olika typer av samhälleliga problem existerar var vi än sätter vår fot i denna underbara värld, men det finns kanske en lärdom som är viktigare än all annan. Den mänskliga instinkten är tvärtemot vad många tror inte naturligt egoistisk, utan altruistisk. Kanske kan det lära oss att allt som behövs för en lite bättre värld imorgon jämfört med idag är ett öppet sinne och en djupare förståelse för medmänniskan och dess omvärld. Världsfred må vara en utopi, but we have to try – right?

Spara

Taggar

Jämställdhet Krig & fred Mänskliga rättigheter