Det är bra att policyramverket innehåller tydliga löften om satsningar på konfliktförebyggande som en del i Sveriges bistånd. I en allt mer konfliktdrabbad värld med långa konfliktcykler måste vi våga prioritera långsiktiga metoder för att förebygga krig och bygga hållbar fred – det är inte alltid politiskt lätt att sälja, men det är den enda kloka politiken.

Inkluderande processer för freds– och statsbyggande med deltagande av civilsamhället lyfts fram i det nya policyramverket, liksom värdet av fungerande processer för demobilisering, avväpning och återintegrering av före detta kombattanter (så kallade DDR–processer). Kvinnors rätt till deltagande ska främjas löpande i allt arbete.

Policyramverket belyser också att spridningen av och tillgången till vapen ”kan bidra till en vålds- och vapenkultur som lever kvar efter en konflikts slut” och att detta kan öka våldet mot kvinnor och flickor, även i hemmet. Därför är insatser mot spridning av små och lätta vapen ”av stor vikt för att främja fredligare samhällen.”

Det nya policyramverket för svenskt utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd kan innebära ett steg framåt i svensk politik för att främja hållbar fred och förebygga våld och konflikter. Det förutsätter givetvis att biståndet inte dras ned och att Sveriges politik håller ihop så att andra områden inte går stick i stäv med utvecklingssamarbetet.

Det kanske tydligaste exemplet är vapenexporten där regeringen nu tar fram förslag på nytt regelverk som väntas läggas fram i vår. De insikter som policyramverket uttrycker om nedrustning, jämställdhet och fredsbyggande måste nu följa med in i arbetet för att förhindra svenska vapenaffärer till förtryckare och konflikter.

Läs hela regeringens skrivelse.