Nyhet av Plan Sverige

Vi kräver specifika satsningar för tonårstjejer

Tonårstjejer är en extra utsatt grupp i konflikter och naturkatastrofer. De riskerar att bli bortgifta och utsatta för övergrepp eller trafficking. Ändå glöms de ofta bort i det humanitära biståndet. International Rescue Committee och Plan International Sverige uppmanar idag på biståndsdebatten.se därför svenska regeringen till specifika satsningar för tonårsflickor i kris och konflikt.

När en flicka blir tonåring krymper hennes värld, hennes valmöjligheter blir färre och hennes sårbarhet större. Att hantera de utmaningar som tonårstiden innebär är ännu svårare för de fler än 500 miljoner tonårsflickor som lever i krisdrabbade länder. Detta eftersom kris och konflikt förstör samhällen och samhällsstrukturer och leder till att familjer splittras eller drivs på flykt. I dessa situationer är tonårstjejer extra sårbara.

Vi vet att andelen barnäktenskap bland syrier är fyra gånger högre nu än innan kriget bröt ut. I Nigeria har tonårstjejer använts som sexslavar av Boko Haram och när de återvänder till sina samhällen blir de utfrysta, samtidigt som deras möjligheter till utbildning begränsas. Efter ebolautbrottet i Västafrika berättade 10 procent av barnen i åldrarna 7-18 år att flickor som förlorat släktingar tvingades till sex i utbyte mot mat, husrum och andra tjänster. Allt detta tyder på att konflikt, flykt och fattigdom innebär stora faror för tonårstjejer.

Tonårsflickor hamnar mellan stolarna

Trots detta missar humanitära biståndsinsatser ofta tonårsflickors särskilda behov för till exempel skydd mot psykisk, fysiskt och sexuellt våld eller bristen på tillgång till en framtida inkomst. Insatser som riktas mot kvinnor tar inte hänsyn till att verkligheten ser olika ut beroende på hur gammal man är och program som riktar sig mot barn gör inte skillnad på pojkar och flickors särskilda behov och utsatthet eller tar tillräckligt stor hänsyn till åldersskillnader. Därför hamnar tonårsflickor ofta mellan stolarna – de är för unga för insatser som riktar sig mot kvinnor och för gamla för insatser som riktas mot barn.

De försök som gjorts för att svara upp mot flickors behov är ofta okoordinerade och tar ingen hänsyn till tonårstjejernas specifika utmaningar. Dessutom kommer finansieringen från olika sektorer vilket gör det svårt att arbeta holistiskt. Det gör i sin tur att de få program som riktar sig mot tonårstjejer ofta missar att se hur olika områden hänger ihop och att det behövs ett brett angreppssätt om man vill göra något för flickors mänskliga rättigheter.

Rätt till skola och självbestämmande

En tonårsflicka har rätt att gå i skolan och att känna sig trygg på vägen till och från skolan och efter avslutad utbildning har hon rätt till ett arbete. Hon har rätt att själv bestämma om och när hon ska gifta sig eller skaffa barn och få stöd för hennes sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Hon har också rätt att bestämma över sin egen framtid, vara skyddad från sexuella övergrepp och att få hjälp och vård om hon utsatts för våld.

Det är politikers och humanitära ledares ansvar att adressera de specifika utmaningar flickor ställs inför och garantera att deras rättigheter efterlevs, men de insatser som görs idag är långt ifrån tillräckliga och lyckas inte heller ta hand om tonårsflickors behov på ett sammanhållet och holistiskt sätt.

Behövs specifika satsningar

I Sveriges feministiska utrikespolitik och handlingsplan görs viktiga åtaganden gentemot flickors behov i kris och konflikt. Men vi tror att Sveriges regering kan göra ännu mer när det gäller att omsätta handlingsplanen i praktiken.

Internationational Rescue Committee och Plan International Sverige uppmanar därför Sveriges regering att – som en del i arbetet för att förebygga våld mot kvinnor och flickor i kris och konflikt – initierar, utvecklar och testar specifika satsningar för att tillgodose tonårsflickors specifika behov i kris och konflikt. Dessa initiativ måste bygga på ett holistiskt arbetssätt där man ser sambanden mellan de olika risker som en tonåring möter. Dessutom vill vi uppmuntra Sverige att öronmärka finansiering för att stärka stödet till tonårstjejer i humanitära situationer och därmed ge dem möjlighet att nå sin fulla potential.

Våra respektive organisationer kommer att arbeta hårt för världens tonårsflickor och hoppas att Sveriges regering sluter upp.

Mariann Eriksson, generalsekreterare, Plan International Sverige
Agnes Björn, humanitär chef, Plan International Sverige
Melanie Ward, chef för policy och påverkansarbete, International Rescue Committee
Diana Trimino, policyrådgivare för kvinnor och flickors rättigheter, International Rescue Committee

Annons