Genom långsiktigt utvecklingssamarbete, utbyten, utbildningar och påverkansarbete arbetar Centralasiengrupperna för att mänskliga rättigheter ska respekteras, utanförskap ska brytas och social rättvisa ska uppnås. Fokus ligger på regionen Centralasien och de jobbar bland annat med ungas demokratiska organisering, genus- och HBTQ-frågor, konflikthantering och kultur.

Hallå där,

Gustaf Sörnmo som är ordförande och verksamhetssamordnare på organisationen.

Hur kommer det sig att du började arbeta för Centralasiengrupperna?

Jag åkte till Kirgizistan och Kazakstan för sex år sedan för att jag var nyfiken på att lära mig mer om civilsamhället i länderna. Under min vistelse kombinerade jag traditionell backpacking med studiebesök hos flera olika organisationer, aktivistgrupper och ungdomsnätverk för att få en inblick i deras vardag och de frågor som de jobbade med.

När jag återvände till Sverige höll jag nära kontakt med en ungdomsorganisation i södra Kirgizistan och vi bestämde oss för att arrangera ett ungdomsutbyte i Osj, på teman som ungdomsaktivism, normkritik och konfliktingripande. Utbytet följdes upp med ett svarsbesök i Sverige, som följdes upp av ett nytt utbyte i Kirgizistan, som ledde till andra gemensamma satsningar… och så var bollen i rullning som resulterade i att organisationen Centralasiengrupperna formellt bildades 2012.

Jag jobbar alltså som samordnare för organisationens verksamhet och projekt i Centralasien – vilket började som en hobby, sen blev ett omfattande ideellt engagemang och de senaste åren varit mitt heltidsjobb.

Vad är det bästa med ditt arbete?

Det är fantastiskt roligt att vara med och bygga upp en organisation från grunden och det innebär väldigt varierande arbetsuppgifter. Ena veckan sitter jag med planering, strategi och metodutveckling, nästa är jag i Centralasien för att hålla utbildningar eller träffa samarbetspartners, den tredje jobbar jag med ansökningar, projektdesign och administration.

Särskilt kul är det att vara på plats i regionen och arbeta tillsammans med våra partners. Det är också inspirerande att se hur kunskapen och engagemanget för regionen har vuxit hos allmänheten i Sverige under de år som jag varit involverad i Centralasiengrupperna.

Hur föddes ditt engagemang?

Jag tror att flera resor bidragit till att väcka mitt engagemang och intresse för globala orättvisor och mänskliga rättigheter. Jag har rest mycket i Asien, Mellanöstern, Postsovjet och Latinamerika och också varit volontär i bland annat Nepal, Kirgizistan och Paraguay, samt i diverse organisationer på hemmaplan.

Jag har också pluggat utvecklingsstudier och sociologi vilket fördjupat den teoretiska förståelsen för utvecklingsfrågor… men i ärlighetens namn så har jag lärt mig så mycket mer genom praktiskt arbete inom civilsamhället. Jag är glad över att ha vänner i Centralasien som ger ovärderliga reality checks kring positionalitet och privilegier, globala makthierarkier och allmänt förlegade arbetssätt och samarbetsformer.

Vilken är den viktigaste frågan som Centralasiengrupperna driver?

Vi är väldigt ensamma som svensk/europeisk aktör med att ha post-sovjetiska Centralasien som vårt geografiska verksamhetsområde, och ännu ensammare med att arbeta i nära samarbete med aktivister och gräsrotsaktörer på plats i länder som Kirgizistan och Tadzjikistan. Vår viktigaste enskilda fråga, som vi också har längst erfarenhet och sett bäst resultat kring, är vårt arbete med att stötta lokala ungdomsorganisationer och feministgrupper i deras långsiktiga förändringsarbete.

Genom bland annat kapacitetsutveckling, utbildningsinsatser och ekonomiskt stöd har vi möjliggjort att lokala informella aktivistnätverk har kunnat bygga upp hållbara organisationer med seriös verksamhet. Dessa aktörer jobbar idag med att förebygga konflikter genom ickevåldsträning, förändra begränsande samhällsnormer kring unga personer och motverka våld mot kvinnor och brudkidnappning, för att ta några exempel.

Berätta om ett av era projekt som du brinner extra för.

Just nu brinner jag lite extra för ett regionalt HBTQ-projekt som Centralasiengrupperna startade i början av hösten. Projektet involverar ett dussintals HBTQ-organisationer och aktivistgrupper i Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan och handlar om att höja säkerheten inom rörelsen. Detta är en satsning som är extremt viktig i en region som präglas av förföljelse, hat och våld gentemot HBTQ-personer.

Hur kan man som ung engagera sig i Centralasiengrupperna?

Du kan till att börja med bli medlem! Det är helt gratis, du får vårt nyhetsbrev samt andra uppdateringar om vad som händer i organisationen. I Sverige behöver vi volontärer som vill hjälpa oss med bland annat hemsida, kommunikation och diverse arrangemang. Centralasiengrupperna har en decentraliserad struktur med flera olika arbetsgrupper – t.ex. kultur, HBTQ och konflikthantering – vilket gör det lätt för nya medlemmar att komma in direkt i verksamheten.

Vi tycker också det är jättekul när folk vänder sig till oss med egna idéer kopplade till Centralasien, och finns mer än gärna till som stöd i att utveckla konkreta projekt! I nuläget har vi inga utlandsplaceringar eller volontärtjänstgöring i Centralasien, men hoppas på att kunna skicka praktikanter till Osj i Kirgizistan under 2016-2017.

Vad skulle du ge för tips till unga som är intresserade av globala frågor och vill engagera sig?

Hmm. Å ena sidan finns det ett värde i att kasta sig in i civilsamhället för att lära sig om dess arbetsmetoder, organiseringsformer och sakfrågor ”inifrån”; å andra sidan är det viktigt att utveckla en grundläggande maktkritisk omvärldsanalys för att förstå vad ens engagemang faktiskt bidrar, eller inte bidrar, till. Så mitt tips blir nog att försöka kombinera båda dessa dimensioner, i bästa fall genom att hitta en organisation där en inte bara deltar utan också på köpet får nya infallsvinklar på världen och sin roll i den!