Liberia har en historia med hänsynslösa inbördeskrig, brutala våldtäkter och drabbades hårt under ebolaepidemin 2014. Här berättar Rie Lukowski, kontorschef på Kvinna till Kvinnas kontor i Liberia om vad som är viktigast för den liberianska kvinnorörelsen just nu och om hur det var att arbeta mitt under ebolaepidemin.
Vad är viktigast för kvinnorörelsen i Liberia just nu?
– Just nu är det allra viktigast att kvinnor enas och stöttar varann oavsett ålder, religion eller status, för att få sina röster hörda. Det är inte minst viktigt inför det kommande valet i oktober. Det här landet behöver enas. Liberia är ett litet land med en hemsk historia. Många år av inbördeskrig har gjort att folket bär med sig en känsla av hat. Det är viktigt att lämna det förflutna bakom oss och röra oss framåt.
Kvinna till Kvinna var en av få internationella organisationer som valde att stanna i Liberia under ebolaepidemin 2014. Hur kom det sig?
– Vi bedömde att vi kunde göra en insats genom att stanna i landet. Att stanna i Liberia under ebolakrisen var livshotade, men för att hjälpa till att lösa ett problem måste man också ta del av själva problemet. Jag sa till mig själv att vi stannar i landet och kämpar tillsammans för att hjälpa och skydda kvinnor som på olika sätt drabbats av ebola. För oss var det viktigt eftersom de flesta som drabbades av ebola var kvinnor då det på grund av könsroller och traditioner framför allt var kvinnor som vårdade de sjuka.
Hur kändes det att jobba under ebolautbrottet?
– På ett personligt plan tänkte jag hela tiden att den dag jag känner rädsla lämnar jag landet omedelbart. Men jag kände hela tiden att jag hade kontroll och drabbades aldrig av panik över situationen. Vi införde en rad säkerhetsåtgärder; vi tog inte varandra i hand och ingen fick komma oanmäld till kontoret. Det gjorde att vi inte kom i kontakt med människor som bar på det dödliga viruset. Vi deltog också på veckomöten, utbildningar och workshops tillsammans med Ministry of Health och Världshälsoorganisationen WHO. Det höll oss uppdaterade och gjorde att vi kunde ta till nödvändiga försiktighetsåtgärder. På det sättet kunde vi känna oss trygga. Och vi klarade det! Men det var självklart tufft för vår personal som hade vänner och släktingar som gick bort. Men vi kände alla att vi ville gå till jobbet för att stötta kvinnor. Våra samarbetsorganisationer bidrog också oerhört mycket genom att engagera sig i projekt som hjälpte befolkningen.
TIPS!
Vill du höra mer från vårt kontor i Liberia? I maj kan du följa Rie på vårt instagramkonto kvinnatillkvinna
