Sveriges så kallade dubbelbeskattningsavtal med Zambia, Bangladesh, Tanzania och Gambia begränsar på ett dramatiskt sätt dessa låginkomstländers möjligheter att beskatta svenska företags verksamhet i länderna.
ActionAid presenterade nyligen sin rapport "Mistreated", som bygger på en genomgång av mer än 500 internationella skatteavtal. Rapporten visar vilka av dessa skatteavtal som begränsar utvecklingsländernas möjlighet att beskatta multinationella företag. I rapporten konstateras att fattigare länder förlorar miljarder i skatteintäkter på grund av dessa avtal.
Skatteavtalen reglerar vilket land som har rätt att beskatta ett multinationellt företag. ActionAid har funnit att många av dessa avtal tar bort fler skatterättigheter från utvecklingsländer än från de rikare länderna.
Avtalen underlättar skatteundandragande och har spelat en roll i flera kända fall av aggressiv skatteplanering. De mest problematiska skatteavtalen bidrar till att förvärra global ojämlikhet. Dessa avtal är föråldrade och bör snarast omförhandlas.
För många låginkomstländer, skulle ökade intäkter genom att beskatta multinationella företag kunna hjälpa till att finansiera kroniskt underfinansierade skolor och sjukhus.
"Behoven är mycket stora i länder som Zambia och Bangladesh. Det saknas skolor, sjukvård och infrastruktur. De grupper som lever i fattigdom, ofta kvinnor och barn, drabbas allra hårdast när skolor och sjukvård inte är tillgängligt för alla”, säger Christine von Sydow, generalsekreterare vid ActionAid Sverige.
Bangladesh är det land som har gett upp mest rätt att beskatta multinationella företag - det har det största antalet mycket restriktiva avtal. En enda klausul i Bangladesh alla skatteavtal innebär att landet går miste om cirka 85 miljoner dollar varje år.
Klausulen begränsar också Bangladesh möjlighet att beskatta utdelningar. Detta i ett land där 66 miljoner människor lever i extrem fattigdom – på mindre än 2 dollar per dag.
Storbritannien och Italien är de länder som har ingått flest mycket restriktiva skatteavtal med afrikanska och asiatiska länder sedan 1970-talet, följt av Tyskland. Kina, Tunisien och Mauritius har också ett snabbt växande antal mycket restriktiva avtal med några av världens fattigaste länder.
”Det är dags för den svenska regeringen att skapa skatterättvisa och skyndsamt omförhandla de mycket restriktiva avtal som Sverige har. Den typen av avtal är föråldrade och är inte förenliga med svensk politik för global utveckling, PGU”, säger Christine von Sydow.
ActionAid efterlyser också en ökad öppenhet och offentliggörande av uppgifter om lobbyverksamhet i samband med skatteavtal.
