nyhet av Läkarmissionen

"Jag kan inte bara titta på"

Vimmelreportern Lotta Berg Gray mötte gatubarn i Burundi och Rwanda. Foto: Läkarmissionen
Drabbad. Fullständigt knockad av nöden i världen. Vimmelmamman - Lotta Gray – tittade på nyheterna hemma i tv-soffan när insikten slår henne, med full kraft. Små barn lever på gatan, tvingas ut i krig, saknar mat och trygghet.

Självklart kände Lotta Gray till att det fanns krig, nöd och fattigdom i världen. Men det här var något annat än kunskap. Det var en stark känsla. För ett ögonblick saknade Lotta alla skyddsmekanismer. När hon såg bilder av flyktingar, av svältande och föräldralösa barn blev budskapet som ett piskrapp och gick rakt in i hennes medvetande. Sedan dess har hon stundtals haft svårt att sova och framförallt svårt att sluta tänka på barn som lider. De som är skyddslösa, fattiga och föräldralösa. De finns där i hennes huvud. Alltid. Det är som en förälskelse, något som inte går att komma ifrån, en kraft som är starkare än förnuftet och de rationella tankarna.

– Hade jag inte haft barn hade jag åkt till Kigali omedelbart. Men nu går inte det, jag har en åttaårig son. Om jag ska försöka beskriva känslan är den som ett öppet sår som bara kliar och kliar.

Lotta kallas vimmelmamman för att hon jobbar på Se&Hör, en veckotidning som finns där kändisar finns. Men det är inte som kändisjournalist hon gjort sig känd, på den tiden hon bara skrev om sitt jobb hade hennes blogg cirka 30 läsare om dagen. För snart sex år sedan i maj 2008, ungefär samtidigt som hon gifte sig, fick hon besked att hennes långvariga magbesvär berodde på tjocktarmscancer. Hon hade med all sannolikhet haft cancer redan i tre år, hon hade bara inte vetat om det.

Läkarna tror nu att hon fick cancern i samband med sin graviditet. Det är mycket ovanligt. Tjocktarmscancer drabbar oftast äldre personer. När Lotta fick sin diagnos fanns bara en sak att göra: Operera bort 80 cm av tarmen, ta bort 48 lymfkörtlar ur magen och hoppas att cancern inte hade spridit sig till levern. Det hade den, men läkarna upptäckte det inte. Hon fick cytostatikabehandling för att det fanns cancerceller i en enda av de bortopererade lymfkörtlarna, men den kraftfulla medicineringen bet inte på tumören som sakta växte i levern.

Det var först ett år senare, 2009, som läkarna efter nya röntgenomgångar kunde konstatera att det fanns en tumör i levern. Den måste omedelbart bort. Ny operation. Ny oro.

Läs hela artikeln, om Lottas resa i Svenska Journalen här

Taggar

Mänskliga rättigheter