Connection Denied. Restrictions on Mobile Phones and Outside information in North Korea, dokumenterar de intensifierade kontroller, det förtryck och den skrämseltaktik som används mot människor sedan Kim Jung-un kom till makten 2011.

- För att behålla sin absoluta och systematiska kontroll slår nordkoreanska myndigheter till mot människor som använder sig av mobiltelefoner för att kontakta sin familj utomlands, säger Arnold Fang, Östasien researcher vid Amnesty International.

Det digitala området är det senaste slagfältet i den nordkoreanska regimens försök att isolera sina medborgare och dölja information om den fruktansvärda situation som råder när det gäller mänskliga rättigheter i landet.

Den som ertappas med att ringa ett internationellt samtal genom att använda en "kina-mobil" riskerar att skickas till en "reform-anläggning" eller till och med till ett politiskt fångläger.

Internationella samtal är blockerade för nordkoreaner som använder landets populära inrikessystem för mobiltelefoni, som har mer än tre miljoner användare. Att få tillgång till internet är bara möjligt för utlänningar och några utvalda medborgare. En del nordkoreaner kan nå avstängda datornätverk som ger tillgång till nordkoreanska sajter och e-post.

De flesta personer som flyr från Nordkorea har ingen möjlighet att kontakta de som är kvar, vilket lämnar bägge parter osäkra på om deras släktingar lever eller är döda, om de förhörs av myndigheterna eller har blivit fängslade.

- Den absoluta kontrollen av kommunikation är ett huvudvapen i myndigheternas försök att dölja information om den svåra situationen när det gäller mänskliga rättigheter i landet. Nordkoreaner är inte bara fråntagna chansen att lära sig något om världen utanför, de hindras också från att berätta för omvärlden om deras näst intill totala brist på mänskliga rättigheter, säger Arnold Fang.

Trots riskerna tar många människor chansen att utnyttja Nordkoreas blomstrande informella privatekonomi, där handlare smugglar mat, kläder och andra varor, särskilt från grannlandet Kina.

Det finns en växande olaglig handel när det gäller importerade mobiltelefoner och SIM-kort, som går under namnet "kina-mobiler", oavsett märke - och som ger möjlighet för Nordkoreaner som bor nära gränsen att få tillgång till kinesiska mobilnätverk och därmed att kunna kommunicera direkt med människor utanför landet.

Riskabel livlina

Att ha tillgång till kinesiska mobilnätverk ger en möjlighet till en riskabel livlina för personer som vill kommunicera med familjen som finns utomlands, för dem som vill fly landet och för handlare som vill tjäna pengar.

- Nordkoreaner måste ta till extrema metoder och utsätta sig för en stor personlig fara för att ha ett snabbt telefonsamtal med sina nära. Det är fruktansvärt att människor kan åtalasbara för att de pratat i telefon med släktingar som befinner sig utomlands, säger Arnold Fan.

Att prata i telefon med personer utanför Nordkorea är inte i sig olagligt, men privat handel med kommunikationshjälpmedel från andra länder är det. Individer som ringer på "kina-mobiler" kan åtalas för brott, däribland förräderi, om de kontaktar någon i Sydkorea eller andra länder som betraktas som fiender. Mindre kraftfulla åtal kan inkludera sådant som "mäkleri" eller illegal handel.

Ökad övervakning

Rapporten visar att Pyongyang har ökat sin tekniska kapacitet när det gäller att kontrollera och förtrycka människor i ett försök att helt blockera kontakt med omvärlden i en digital tid. Det innebär import av moderna övervaknings- och spårningssystem, och att använda "störsändare" nära den kinesiska gränsen.

Bak-moon, som var en ingenjör innan han lämnade Nordkorea berättar för Amnesty hur han minns att han hört om mer avancerade importerade övervakningssystem som kan känna igen innehållet i kommunikation. Han sa till Amnesty att "de kan lokalisera den exakta positionen av en mobiltelefon."

Som tillägg till den sofistikerade moderna teknologin fortsätter den vanliga "person-till-person" övervakningen. Jong-hee, som lämnade Nordkorea 2014, säger: "Alla övervakade alla. I grannskap, på arbetsplatser - människor övervakade varandra."

Utpressning och frihetsberövande

Den som ertappas med att ringa ett internationellt samtal genom att använda en "kina-mobil" riskerar att skickas till en "reform-anläggning" eller till och med till ett politiskt fångläger. För de som saknar inflytelserika regeringskontakter är det enda hoppet för att slippa fängelse att muta tjänstemännen.

De intervjuade i rapporten berättade för Amnesty att önskan om mutor numera verkar vara det som är det verkliga motivet bakom en del gripanden.

So-kyung, en nordkoreansk kvinna som numera bor i Japan berättade för Amnesty: "Om det gick illa skulle vi skickas till ett politiskt fångläger där vi kunde vänta oss ett långt straff. Om det gick lite bättre skulle vi skickas till en "reform-anläggning"och spärras in i ett eller två år. Men de flesta personer klarar sig ut via mutor."

Ett högt pris

I ett försök att undvika att spåras vid samtal till utlandet försöker människor tala kort, använda pseudonymer och bege sig till avlägsna, bergiga, områden. Det här minskar risken för att samtal ska störas och för säkerhetsagenter att upptäcka personerna som använder telefonerna.

Den vanligaste vägen för familjemedlemmar utomlands att kontakta sina nära och kära i Nordkorea som inte äger en "kina-mobil" är att betala någon som äger en sådan telefon - enmellanhand/mäklare - som får ordna med samtalet.

Systemet med med mellanhänder uppstod ursprungligen ur behovet hos de nordkoreaner som flytt utomlands för att kunna skicka hem pengar, men de tjänar också som en kommunikationskanal mot en avgift.

- Om jag bara kunde få höra min mammas eller pappas röst en gång till, om jag bara kunde bli försäkrad om att de levde - då skulle jag dö lycklig.

Och kostnaderna är höga. Mellanhänder som är inblandade i att ordna ett samtal tar 30 procent i kommission av en minimumöverföring av 1000 amerikanska dollar. Och eftersom nordkoreanska säkerhetsagenter försöker hejda att pengar skickas "hem" finns det inga garantier att pengarna når fram dit de ska.

Choi Ji-woo minns när en mellanhand kom till hennes hem i Nordkorea och hävdade att han hade ett brev från hennes pappa. I brevet bad hennes pappa henne att följa instruktionerna så att de skulle kunna prata med varandra i telefon. Några månader tidigare hade statliga säkerhetsagenter sagt åt Ji-woo att hennes föräldrar hade dött när de försökt lämna Nordkorea. I själva verket hade de lyckats fly till Sydkorea, men det fanns inget sätt för dem att berätta det för henne.

Ji-woo gjorde en riskabel resa medmellanhanden till bergen, i ett desperat hopp om att skulle kunna få prata med sina föräldrar. "Ibland gick vi hela natten för att kunna korsa ett berg. Det gick inte att gå runt och vi var tvungna att gå på natten, inte på dagen. Vi kunde inte använda en ficklampa och det var becksvart. Jag kunde inte se foten framför mig.

- De nordkoreanska myndigheterna måste sluta med sina förtryckande kontroller mot människor som vill kontakta världen utanför.

Om jag bara kunde få höra min mammas eller pappas röst en gång till, om jag bara kunde bli försäkrad om att de levde - då skulle jag dö lycklig. När mäklaren ringde och jag hörde min pappas röst tänkte jag bara "Han lever!! Han lever!!" "

Familjemedlemmar som bor utomlands kan också i hemlighet skicka kinesiska mobiltelefoner och SIM-kort till släktingar i Nordkorea - som tar en stor risk när de tar emot dem. Det handlar då ofta om att betala en muta till soldater vid gränsen. I samband med att säkerheten har stärkts vid gränskontroller har priset för de här mutorna ökat och kan nu vara så höga som 500 amerikanska dollar.

- De nordkoreanska myndigheterna måste sluta med sina förtryckande kontroller mot människor som vill kontakta världen utanför. De här utbredda kränkningarna av rättigheten att fritt uttrycka och ta emot information, även över gränser, bidrar direkt till att upprätthålla den misär som råder när det gäller mänskliga rättigheter i landet, säger Arnold Fang.

Amnesty uppmanar Nordkoreas regering att upphäva alla obefogade restriktioner när det gäller yttrandefrihet och tillåta ett obehindrat flöde av information mellan individer i Nordkorea och resten av världen.

Det innebär att tillåta nordkoreaner att ha full och ocensurerad tillgång tillinternet och till internationella mobiltelefonsystem. Myndigheterna ska också upphöra med all övervakning och inblandning i kommunikation som är onödig, icke riktad och utan legitimt syfte.

En FN-kommission som 2014 utredde situationen när det gäller mänskliga rättigheter i Nordkorea kom fram till att brotten mot de mänskliga rättigheterna i landet saknar motstycke i modern tid. Däribland att det råder så gott som total avsaknad av åsiktsfrihet, yttrandefrihet, informationsfrihet och mötesfrihet.

Kommissionens slutsatser ökade trycket på Nordkorea och landets extrema situation när det gäller mänskliga rättigheter diskuterades i både FN:s generalförsamling och i säkerhetsrådet.

Läs om Nordkorea i Amnestys årsrapport för 2015/16.