Globalportalen

Foto: Bertil Högberg

Det vi i dag kallar Rättvis handel har i Sverige sina rötter i 60- och 70-talet. I USA och delar av Europa fanns liknande initiativ betydligt tidigare. På den tiden kallades det Alternativ handel.

En första butik med det namnet öppnade i Göteborg 1969. Den finns kvar under samma namn. Sedan startade Solidarisk Handel och Handelsfront butiker och Import i Stockholm. Dessa båda var speciellt inriktade på handel med Folkrepubliken Kina och Nordvietnam. Handeln skulle vara ett alternativ till de etablerade handelsbolagen och multinationella företagen och erbjuda en möjlighet för länder i syd, eller u-länder som man sa då, att få en marknad. Flera av de tidiga initiativen hade sitt ursprung i bistånds- eller missionsorganisationer eller från enskilda medarbetare i dessa. Man såg vad det innebar för människor i biståndsprojekten att få en marknad för det som producerades.

En annan bakgrund var kritiken mot de etablerade handelsstrukturerna som innebar att handeln skedde på de rika i-ländernas villkor. U-länderna var de ständiga förlorarna. De förblev leverantörer av råvaror och den lönsamma förädlingen skedde i I-länderna. Det var alltså viktigt i den alternativa handeln att varorna förädlats i u-länderna. Te skulle vara packat och kaffet skulle packat på plats. Detta gjorde att vi länge bara fanns den här typen av kaffe från Tanzania och så småningom från Nicaragua i butikerna.

Önskan att få kaffet man vant sig vid i Tanzania även när man kommit hem till Sverige ledde till starten av Tanzania import i början på 70-talet. Vissa länder favoriserades i handeln bland annat på grund av den politik som fördes. Handeln syftade annars till att främst stödja småskaliga producenter och framför allt de som var organiserade i kooperativ.

De orättvisa handelsrelationerna i värden var en av frågorna kyrkorna tog upp i sina årliga u-veckor som startade 1973. Försäljning av varor från u-länder kom att bli ett medel att föra ut frågorna om den orättvisa handeln. Det gav också en möjlighet för engagerade människor att känna att de gjorde något konkret när de engagerade sig i praktiskt försäljningsarbete. I många kyrkor etablerades regelbunden försäljning och för att förse dessa med varor etablerades Sackeus 1976 som en gemensam importör. Från dessa och liknade initiativ från några "u-grupper" uppstod ett antal butiker som riktade sig mot allmänheten. De kallades allmänt för "U-landsbodar" och drevs genom ideellt arbete. Klotet i Lund från –83 och Globalen i Uppsala från –84, som nu är de två största butikerna i Sverige, har båda sina rötter bland engagerade i olika kyrkor.

Flera organisationer som arbetar med solidaritet och biståndsarbete har också länge arbetat parallellt med import och handel, i första hand från de länder där man varit aktiva. Afrikagrupperna och Svalorna är två exempel. Afrikagrupperna har nu lagt ner sin egen import och försäljning men är delägare i The House of Fair Trade. Framför allt Afrikagrupperna men även andra använde begreppet ”solidarisk handel”.

Fair Trade i Europa

Ute i Europa hade man på 90-talet mer och mer börjat använda begreppet Fair Trade. Uppmärksammandet av barnarbete i många av u-länderna hade satt fingret på de många gånger vidriga arbetsförhållandena. Nu skiftade fokus från att bara vara en alternativ handelskanal till frågan om hur varorna producerades. Det blev då allt viktigare att skapa någon slags samstämmighet kring vilka producenter man kunde handla med. Här hade varje importör sitt sätt att se det hela. Ett långdraget arbete inleddes inom ramen för IFAT (numera WFTO) för att få fram en samstämmighet. Inom IFAT (International Fair Trade Association) finns både producenter, importörer och butiker representerade. Fair Trade hade nu vidgats inte bara till rättvisa handelsrelationer utan även till frågor om ersättning och arbetsförhållanden.

U-landsbodarna och många av de föreningar och kyrkor som bedrev försäljning organiserades på 80-talet i föreningen U-sam. Där tog man intryck av diskussionen kring det vidgade begreppet och ändrade 1997 namnet till Världsbutikerna för Rättvis Handel.

Inom denna rörelse tog man i samma veva initiativ till att även i Sverige introducera en märkning av rättvist handlade varor så att de skulle kunna exponeras i vanliga butiker. Man var mycket väl medvetna om att Världsbutikerna skulle förlora en del kunder, men ändå övertygade om att det var enda sättet att göra rättvis handel till något som berörde den stora allmänheten.

Rättvisemärkt bildas

I föreningen för Rättvisemärkt samlades en lång rad svenska organisationer med kyrkorna, LO och Världsbutikerna som pådrivare. Det har tagit lång tid att etablera detta koncept i Sverige men på senare år har det lossnat rejält. Även Världsbutikerna har nu, efter en svacka när märkningen infördes, fått ny kraft. Det har etablerats flera nya butiker. En av de senaste är Stockholm Fair Trade Shop på Tegnérgatan. Stockholm hade i många år saknat en egen butik. Det är dock få butiker som har en sådan omsättning att de kan ha anställd personal. Fortfarande ligger Sverige långt efter övriga länder i västra Europa både när det gäller antalet Världsbutiker och marknadsandelen för Rättvisemärkt. Med märkningen har dock en av rörelsens gamla principer fallit. Det gäller kravet att varorna ska vara förädlade i ursprungslandet.

Diakonia sålde sina aktier i Sackeus till kaffekooperativet Uciri. Sackeus, som koncentrerat sin verksamhet till livsmedelsprodukter, ägs idag av Bergstrands kafferosteri, kaffekooperativet UCIRI i Mexiko samt Svenska kyrkan. Världsbutikerna bildade en egen importfirma och tog över hantverksdelen, nu under namnet The House of Fair Trade. På senare år har fler och fler importörer etablerats som följer principerna för Rättvis Handel.

Text: Bertil Högberg