Globalportalen

Foto: Ida Svendsen

FN har deklarerat 2011 som International Year of Forests. Svalornas samarbetspartners i Indien, SOPHIA och UYRDC, jobbar med att stödja ursprungsbefolkningens och andra gruppers rättigheter till skogen genom lagen The Scheduled Tribes and other Traditional Forest Dwellers Act 2006 (Forest Right Act FRA). Med brist på information och upplysningar om ens rättigheter är det svårt för människor att använda FRA för att få tillgång till skogen. Svalorna hälsade på en grupp människor från ursprungsfolket Van Gujjarerna och bybor från byn Jabarkot.

En by som ligger i anslutning till skogen eller en grupp som är en registrerad som ”stam” har rätt till land under Forest Right Act i Indien. I lagen står det klart och tydligt att man har:”right to protect, regenerate, or conserve or manage any community forest resource, which they have been traditionally protecting and conserving for sustainable use”. Detta är något som stämmer bra överens med FN:s budskap det här året, och också med nödvändigheten av att värna skogen på bästa sätt. Lagen är dock dåligt implementerad i flera stater i Indien.

I Uttarakhand där SOPHIA och UYRDC jobbar är kunskapen om lagen i samhällena låg, trots att lagen infördes 2006. I Uttarakhand existerar det dessutom en annan lag sedan 1931, Van Pancayats Act, som ger de olika byarna och dess befolkningar rätt att äga och bestämma över deras så kallade Van Panchaya-skog, som är ett område som blev tilldelad byar under britternas styre. Under den brittiska kolonialtiden lade staten beslag på ”reserved forest” och ”demarked protected forest”, vilket är den skogen de såg som mest resursrik under kolonialtiden, och den enda skog byarna fick tillgång till var”civil forest”. Van Panchayats Act ger befolkningen rätt att använda denna skog, men de kan inte sköta skogen, odla eller tjäna pengar på skogen. Om samhällena går med vinst på resurser från skogen får de bara 40 procent av förtjänsten, medan resten av pengarna går till staten. Dessa 40 procent kan bara spenderas med regeringens godkännande.

När FRA genomfördes upprättade Forest Department en skogskommitté i varje by. Skogskommittén skulle ha ansvar för att kräva rättigheterna till skogen genom FRA. Detta var något som skulle ge samhällena möjlighet att använda FRA, och genom skogskommittén ta problem vidare till distriktsnivå. Få samhällen har dock blivit upplysta om FRA, skogskommittéerna och vem som sitter i kommittén.

Jabarkot är en by som består av runt 70 familjer. När vi i ett möte med byborna samtalade om svårigheter de stöter på, berättade de för oss om vikten av rätten till skog. Nu hämtas bete till djuren i en annan bys skog, och varje familj från Jabarkot måste betala en avgift på tio rupies för att få tillgång till marken. I deras Van Panchayats äger samhället åtta hektar skog, men den ligger längre bort, och denna skog har mindre resurser att hämta löv, gräs och kvistar från. UYRDC jobbar för att stärka bybornas kunskap om deras rättigheter. Genom detta önskar de att byborna själva skall kräva sina rättigheter, genom FRA, från regeringen. UYRDC jobbar med 116 byar i området Pinder valley.

När vi träffade människorna i Jabarkot var de, med hjälp av UYRDC, under process att ta fram de bevis som krävs enligt FRA för att kunna göra anspråk på skogsland. Fram till att de får rätten till marken enligt FRA (om de får det) går byn fortfarande under Van Pantchayats Act. Detta medför att de bara kan hämta kvistar, löv och gräs från området av den skog deras by har blivit tilldelad. Byborna berättade för oss att de kan plantera ett träd, men när trädet är färdigväxt har de ingen rätt till det.

- De enda som har rättigheter att hugga träd eller använda skogen eller godkänna att någon använder skogen är staten, berättade de. Eftersom korruption är ett utspritt fenomen i Indien medför detta att externa aktörer, genom mutor till skogsvakter, kan exploatera skogen.

Det finns omkring 20 000 Van Gujjarer i delstaten Uttarakhand där även SOPHIA jobbar. Van Gujjarerna är ett buffelskötande nomadfolk. Van Gujjarerna har fått rättigheter genom stöd från bland annat SOPHIA och det har blivit lättare för dem att använda skogen. Genom FRA har de nu bättre möjligheter att färdas genom skogen och har blivit erkända som ett skogsfolk. Med stöd från SOPHIA har Van Gujjarerna i en viss mån fått tillgång till identitetskort, utbildning och rösträtt. SOPHIA har jobbat för att bygga upp Van Gujjarernas kunskap om de rättigheter de har, och Van Gujjarerna kan nu själva lobba för land, skogsstigar och bete under FRA. Även om det är ett stycke kvar innan Van Gujjarerna kan äga sin egen mark, har FRA varit givande och hjälpt Van Gujjarerna när det gäller deras rättigheter i skogen.

Forest Right Act kan ha en vital roll för samhällen som lever i eller av skogen. Dock har det kommit upp en del kritik angående vilka samhällen som verkligen är beroende av skogen. Det sker ständigt att personer och grupper har haft möjlighet att utnyttja byar och muta skogsvakter så att de har kunnat använda skogsresurser olagligt till egen vining. Människor i byarna är fortfarande mycket förvirrande över hur Van Panchayats Act och FRA fungerar ihop. Och många saknar fortfarande kunskaper om FRA. Det kan därför ifrågasättas om FN:s International Year of Forests har haft någon effekt i Indien och hos människorna som lever av skogen. Staten bestämmer vem som skall tillåtas nyttja resurserna och hur skogen skall skötas. Många människor i Indien lever fortfarande utan möjlighet att leva i och av skogen de har rätt till.

Ida Svendsen

Praktikant på Svalornas kontor i Bangalore, Indien