Globalportalen

Foto: Zivana Jovancic

-Jag har lärt mig att slåss för människor med synskada, säger Amna Hrvat, ordförande för Synskadades Förening i Sarajevokantonen. Hon har varit med och bidragit till en ny lag om anställningsvillkor för människor med funktionsnedsättning och arbetar för att kvinnor ska bli bättre på att kräva sina rättigheter.

De lite äldre kollegorna minns hur det var när Amna Hrvat för första gången kom till föreningen. Anledningen till att hon kom var en av de många temaföreläsningar som arrangeras för att utbilda människor med synskada inom olika samhällsområden. Dessa föreläsningar får stöd genom ett Shia-finanserat projekt.

Hon satt längst bak och började skruva loss skruvarna på stolen hon satt på. Hon hade tråkigt. Hon förstod ingenting. Hon kunde inte förstå innebörden av det som sades och hängde inte med på föreläsarnas sätt att presentera ämnet. Det var en gästföreläsare som pratade om grunderna i att använda den vita käppen som synskadad.

Det var för 12 år sedan, alltså 1999. Senare insåg Amna att hon behövde förändra sig själv och hennes uppfattning om föreningen började så småningom ändras. Hon förstod att hon helst ville jobba med just de teman inom handikapprörelsen som gästföreläsaren pratat om den där första gången. Social inkludering i samhället av människor med synskada, mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättning, utbildning, arbetsmarknad, hälso- och sjukvård.

-Det enda vi då hade att tillgå i kampen för en jämlik position i samhället var FN:s standardregler. När jag lärde mig att de inte var juridiskt bindande insåg jag varför inkluderingen av människor med funktionsnedsättning gick så långsamt, säger hon.

Med den insikten började hon fördjupa sig i de olika problem som varje person med synskada måste hantera. Hon ägnade sig åt att inhämta alltmer specialiserad kunskap, både i Synskadades Förening i Sarajevokantonen, men även via andra organisationer och på så sätt lärde hon sig mer och mer.

År 2003 blev påbörjade Amna sitt aktiva engagemang

I början ville jag inte begära ordet på våra möten, men efter hand började jag lägga fram vad jag tyckte på föreläsningar och möten. Då såg jag att mina åsikter sammanföll med funktionshinderrörelsens och olika aktiva medlemmars uppfattningar. Jag visste redan mycket väl hur läget var ute i landet, det vill säga hur livssituationen ser ut för människor med funktionsnedsättning och självklart visste jag massor om situationen för människor med synskada.

Amna väckte uppmärksamhet hos alla medlemmar med sitt engagemang för en bättre livssituation för människor med synskada och med sitt rättighetspatos. Dessutom gjorde hon ett strategiskt viktigt drag för föreningen. Hon beslutade sig för att arbeta aktivt med att stödja unga att ta del i det intressepolitiska arbetet. Hon ville att de skulle delta i att definiera mål som behöver uppnås för en bättre livssituation för alla personer med synskada.

-Självklart förväntades det inte av en 25-årig tjej att hon skulle förändra världen. Men många fann i mig en person med mycket energi och stort intresse, säger hon. Hon tror inte att hon egentligen jobbade mer med intressefrågor eller lade ned mer tid än andra. Det är heller inte det som fört henne till hennes ledande position.

-Mina uppfattningar har stöd i de flesta tankar som människor med synskada har om hur det står till med vår livssituation, och det är avgörande, tror hon. Jag började jobba mycekt med att stärka och uppmuntra unga. På så sätt började det rulla på och för fyra år sedan blev jag ordförande för Synskadades Förening i Sarajevokantonen, säger Amna. Hon är stolt över att hon i föreningens långa historia kommer att bli ihågkommen som den första kvinnan som valts till ordförande.

Hon har under de senaste åren också gått klart sin bibliotekarieutbildning. Nu pluggar hon fjärde året engelska och litteraturvetenskap. Hon har inte för ett ögonblick låtit föreningsarbetet bli lidande på grund av studierna.

Det är viktigt att få upp funktionshinderfrågorna i samhällsdebatten

I korta ordalag summerar hon det viktigaste som kommit ut av hennes arbete från 2006, då hon valdes till ordförande.

-För mig var det viktigt att människor med synskada gör sig hörda och att samhället uppmärksammar oss och våra frågor. I funktionshinderrörelsen har vi jobbat med frågor som rör lokalsamhället. Resultatet är tillkomsten av ett antal lokala handikapplaner. Genom media har vi vänt oss till allmänheten, oftast i samband med något viktigt funktionshinderpolitiskt datum, som den 15 oktober, den vita käppens dag. Vi har alltid uppmärksammat den dagen i närvaro av politiker och media, även om vi redan nästa dag ofta upptäckt att allt vi sagt är glömt. Men vi har insett hur viktigt det är att hålla fast vid sådana aktiviteter, trots motgångarna, och vi ser vikten av att ha en pågående dialog och utbyte med makthavare och myndigheter.

Privat har jag faktiskt upplevt att våra frågor så sakteliga börjar ta sig ur ett dödläge. När jag idag träffar någon myndighetsrepresentant som känner igen mig sedan tidigare, då vet jag att jag kan prata med den personen om våra problem och vara säker på att det tas vidare till dem som behöver höra det, säger Amna.

Anställningsvillkor och kvinnors situation är prioriterade frågor

Även om hon inte vill dela upp de uppnådda resultaten i olika kategorier, så framhåller hon några som fått mest genomslag.

-En viktig sak gäller bättre anställningsvillkor för människor med synskada. När jag blev ordförande var det aktuellt med en ny lag om yrkesrehabilitering och anställning av människor med funktionsnedsättning. Synskadeföreningen var en av de främsta skaparna och pådrivarna av den lagen. Med aktivt påverkansarbete försäkrade jag mig om att arbetsmarknaden för människor med synskada uppmärksammades.

Vid sidan av det har Amna även ägnat sig åt arbete för kvinnors situation. Det har hon gjort i föreningens kvinnokommitté som bildades 1999.

-Vårt samhälle är fortfarande patriarkalt och om du råkar vara en kvinna med funktionsnedsättning är du dubbelt diskriminerad. Du får då ännu mer problem. Jag har kämpat mycket för alla kvinnor med synskada, mot våld och för bättre sexuell och reproduktiv hälsa. Jag har jobbat med att kvinnor med synskada ska bli starka och modiga så att de själva kan definiera sina problem och kämpa för sina rättigheter, som de nu gör i vår förening, berättar hon.

Tack vare stödet från Synskadades Förening har fler kvinnor blivit medvetna om vilka de är och de rättigheter de har. De har bättre självförtroende och vet vilka kvaliteter de har. Nu vågar de prata öppet om vilka svårigheter de möter som synskadade kvinnor.

-När vi får en inbjudan att delta på någon konferens eller så där det förväntas att vi ska bidra med något som förening, då är det många kvinnor som gör ett jättebra jobb när det gäller att lyfta fram kvinnors situation och synskadades frågor i allmänhet, framhåller hon.

Partnerskapet har varit betydelsefullt

Synskadades Förenings framgångar är både iögonfallande och betydelsefulla. Mycket har gjorts inom den egna verksamheten och när det gäller att lyfta frågor på en politisk nivå. Det har skett både tack vare en enorm egen insats, men även tack vare stödet från föreningens svenska partner. Det långvariga samarbetet mellan föreningen i Sarajevokantonen och Synskadades Riksförbund i Stockholms- och Gotlands län, och SRF riks har präglats av vänskap och gott partnerskap. Det inbegriper bland annat återkommande utbyten och besök där medlemmar från båda organisationerna deltar.

-SRF och Shia förstår vår problematik. Det är organisationer som inser att det finns ett starkt värde i att arbeta med påverkansarbete och ser värdet i att stödja projekt som vänder sig till människor med synskada. Våra svenska vänner visar stor förståelse för det vi jobbar med. De har god insikt om vad det är som leder till att somligt ibland inte kan genomföras som planerat eller måste göras på ett nytt sätt. Sådant är numera väldigt sällsynt, berättar Amna.

Hon har varit två gånger i Sverige som representant för sin förening, både i egenskap av ordförande och som användare av organisationens olika serviceformer.

Föräldrarnas uppfostran har gjort henne självständig och kamplysten

Amna lärde sig redan från barndomen att bära sitt "annorlundaskap" utan att känna sig stigmatiserad. När hon tänker på saken så tror hon att det är tack vare hennes föräldrar. Hon är född i Sarajevo, är enda barnet och är den enda med synskada i sin familj. Men enda från barndomen omgavs hon av människor med synskada, både av skolelever och av lärare i den specialskola för barn med synskada där hon gick till femte klass.

På den tiden gjorde föräldrarna allt för att hitta en fungerande behandling för hennes synskada. Med sin dotter for de från sjukhus till sjukhus i före detta Jugoslavien, de kom till och med till ett sjukhus i Moskva. Föräldrarnas ansträngningar är förståeliga. Det uppvisar en stor portion medmänsklighet och patos, inte bara ett stort mått föräldrakärlek.

Amna är tacksam för den uppfostran hon fått i familjen, som gjort henne självständig och kamplysten.

-Jag har haft tur. Mina föräldrar har aldrig lidit på grund av min synskada. De har aldrig handlat fel mot mig tycker jag. De har inte isolerat mig från andra och när jag var liten lekte jag med barnen på gatan precis som andra. Ibland kunde de vara taskiga mot mig och såra mig för att jag var annorlunda. Mamma såg det genom fönstret, men blandade sig inte i barnens bråk. Senare har hon förklarat för mig att hon ville att jag själv skulle inse att jag är blind och att jag måste leva med det, lära mig att hantera folk och svara för mig själv, berättar Amna stolt.

Text: Zivana Jovancic